Är det inte det ena
Magkatarren har sättit igång efter att ha varit lite på paus.
En av de jobbigaste sakerna är att jag känner mig hungrig heeeela tiden, och det finns inget stopp på det!
För mig är det den jobbigaste saken eftersom det känns som en vrålande hunger hela tiden, en sån där hunger som river i magen och det finns inget jag kan göra åt det.
Äter jag så lindras det medan jag äter, men en liiiiten stund senare är det tillbaks igen.
Som häromdagen fick vi till en riktigt god kycklinggryta, som jag åt två stora portioner av (tillsammans med ris), och t om jag såg ju att det var onaturligt mycket. Efter det blev jag så mätt så jag knappt kunde röra på mig, men 15 min senare tyckte jag att det var dags för chips och dipp, för då var magen igång igen...
Men jag får se det som så att jag ska vara glad för att den var borta ett bra tag, och hoppas på att den försvinner igen.
Dessutom så har jag upptäckt att den faktiskt lindras av att äta mindre kolhydrater, så det blir väl att fortsätta på den banan.
Idag har jag möte med läkaren (och min taktila stimulerare som följer med som stöd, den underbara damen får verkligen fungera som allt-i-allo...) på habliteringscentrat för att försöka, tja... samla ihop allt.
All hjälp och alla undersökningar är VÄLDIGT utspridda nu och alla som är involverade håller med om att det inte är bra, så vi ska väl försöka samla ihop allt på ett och samma ställe.
Jag får också möjlighet att fråga honom om en del saker som han vet mycket om eftersom han jobbar just där och är van vid folk med neuropsykiatriska diagnoser.
Annars så har jag fått tid både hos en reumatolog och hos en hudläkare, ironiskt nog samma dag.
Först ville de ge mig en tid i juli hos reumatologen, och eftersom jag trodde att jag kunde utnyttja vårdgarantin där så ringde jag dit för att höra mig för. Men kärringen som svarade var så otroligt otrevlig, hon räknade bland annat högt och sa att det är ju 90 dagar tills juli.
Ja det kan ju vara det, men om tiden är i slutet av juli så gör det faktiskt väldigt stor skillnad...
Och hon påpekade flera gånger att det minsann inte var hennes fel och att det inte fanns något hon kunde göra, och jag påpekade flera gånger att jag förstod det och att jag ringde för att se över mina möjligheter.
Sen blev jag förbannad (och låter då i vanlig ordning otroligt artig...) och sa att jag skulle se över möjligheterna som hade med vårdgarantin att göra och prata med min ordinarie läkare.
Lite mer än en timme senare ringde hon tillbaks och sa att hon hade "hittat" en tid i början av maj.
Sicken tur att den tiden bara dök upp sådär...
Som en vän sa;
"Det är för att dom sparar tider till folk som är jobbiga och härjiga. Vi som ringer och bara lite snällt tycker att vi behöver en läkartid är liksom inte prioriterade..."
Det ska bli skönt att få det avklarat iallafall, jag ska prata lite med läkaren om det i dag också, om vad jag kan göra om det visar sig vara psykosomatiskt och vad jag kan säga till läkarna.
Det är tur att min taktila stimulerare är med idag också för hon kan intyga att träningen kan göra att värken blir väldigt mycket värre och det ska den ju inte bli. Hon är lite inne på fibromyalgi, eftersom hon "känner" min kropp (ok, det gick inte att säga det på ett sätt som lät bra...) och vet nu vart jag har ont, hur jag har ont och vid vilka tillfällen det blir värre.
Jag hoppas att det inte är det iallafall...
Men jag tar det som det kommer, det är igång nu iallafall.
Ja och så måste jag ner till vårdcentralen för att de ska sticka mig i armen, kolla mitt piss (för att förtydliga så är det inget drogtest), väga mig, mäta mig, kolla EEG, och allt möjligt inför reumatologbesöket, och det ser jag inte fram emot direkt. Speciellt inte eftersom det inte var så länge sen jag gjorde allt det där.
Och så väntar jag på en kallelse till en astmasköterska där eftersom jag ska få en egen PEF-mätare eftersom jag måste ändra doseringen rätt ofta på medicinerna och då ska det uppenbarligen vara bra med en sån.
Det roliga är att när jag mår bra så blåser jag över genomsnittet för en person UTAN astma. Men när den blir sämre så blir den väldigt mycket sämre, så det är väl det jag måste hålla koll på.
Fan, det där med magen och hunger känner jag ju LÄTT igen! :o Så har jag det alltid, det kvittar hur mycket jag än äter för jag är ändå alltid lika hungrig, "there's always room for more!" som Joey brukar säga. Och Magkatarr..well har haft det p.g.a. voltaren jag tog i några veckor 06.. Men har det faktiskt ibland ändå.. kanske p.g.a. oregelbundna matvanor men det är jävligt likt ditt. Skulle vara intressant att få reda på vad det beror på? De säger ju att xmrv ställer till det rejält i hela kroppen med värk (som firbomyalgi faktiskt), magen, hjärnan och hela systemet, särskilt det centrala nervsystemet spattar ju ur helt. Så OM de nu har rätt inom denna forskning, kan vi glömma alt sånt när väl behandlingen kommer.. Men ja..vi får se, det går långsamt. Anyway så om du får reda på vad det är måste du ju lätt skriva ut det i bloggen för enquiring minds wanna know. :P
Min magkatarr beror antagligen på stress, eftersom jag i stort sett alltid är stressad. Det var iaf det läkaren tippade på när jag var där (för många år sen) men han hade inget tips på vad man kunde göra åt det >_<