Jag har tre små tatueringar jag vill göra.
Två av dem hör ihop men ska sitta på olika ställen, den tredje hade jag inte ens tänkt på, jag visste bara att jag ville ha något just DÄR men det är ett oerhört viktigt ställe så jag har inte orkat tänka på det men så bara kom idén och jag gillade den.
De andra två har jag tänkt på ett tag men inte kommit på något ställe som känns bra, förrän nu.
Alla tre är mycket simpla (och diskreta) tatueringar, men en av dem är antagligen rätt jobbig att göra eftersom det krävs många spikraka linjer och en perfekt cirkel.
Kan inte tänka mig att det skulle gå på mer än nån tusenlapp, frågan är bara vart man skulle göra dem. House Of Pain finns här men jag vet ingenting om han som arbetar där.
Annars finns det en studio i Karlshamn som verkar vara väldigt bra.
Jag vill, jag vill, jag vill.
I det här fallet gör jag dem inte alls för att det ska vara fint, jag gör det för att det ska kännas bra. Jag vill ha de symbolerna på min kropp.
Jag ska titta upp vad det kan kosta, och pilla lite i PS för att se hur det skulle se ut.

För många år sedan sade jag att jag aldrig skulle göra sleeves. Jag har VELAT haft det (sedan jag var mycket ung) men har försökt tänka förståndigt, att det är en sån stor grej och att man antagligen ångrar något motiv.
Men nu är jag trött på att tänka så. Jag ångrar ändå 50% av allt jag gör, småsaker, som att jag inte orkade diska vattenkannan som jag använder till kaffebryggaren i morse.
Och jag förseställer mig ju scenarion hela tiden. Hur det ser ut när jag presenterar mig för personer, t om hur det kommer att vara när jag går upp dagen efter. Mest för att försöka tänka så positivt som möjligt. Jag tänker helt enkelt mest i bilder (för jag är ju sådära speciell dårå), och då har jag mina sleeves. Alltid. Jag vet inte hur de ser ut förutom det vaga motivet som jag har klart för mig i huvudet.
Jag vet hur jag vill att de ska se ut, men jag vet inte vad de ska innehålla. Typ.
Det ska inte vara många motiv, och det ska vara "luftigt", mer hud än färg (färg och färg, jag vill bara ha svartvitt än så länge), om man säger så. Visst kan jag tycka att det är fint med många och färglada motiv, men jag vill inte ha det så.
Fan jag vet en som har en jättefin sleeve, som visar precis hur mycket jag vill ha på armen, men jag känner henne inte och vågar inte fråga om jag får använda bilden.
Aja.
Det är ändå inget jag tänker göra nu. Det är något jag kan längta efter. Det är inte bråttom eftersom jag inte har motiven klara för mig än, men jag ser nu iallafall möjligheten att jag gör en sleeve eller två.
Känns bara så dumt att låta bli att göra något man verkligen vill så länge för att man är rädd för att ångra sig. Livet är för kort för det, och hela faderullan...
Det känns bara lustigt att jag kände mig förståndig när jag var i tidiga tonåren och bestämde mig för att jag inte skulle ha sleeves, och att jag ändrat mig nu.
Sen måste jag komma på något Caiza kan göra på mig.
Fast nu ska jag se hur mina idéer skulle se ut.