är jag inte, jag tog bedövning hos tandläkaren igår trots att jag var inställd på att inte göra det... Och det borde jag inte gjort, 9 jävla sprutor i överkäken?! Skitsamma om man har bedövningssalva eller inte, de gör ONT ändå, och sprutor är HEMSKT och tandläkaren är EVIL!
När han tog en bakom framtänderna så började tårarna rinna, men det var nog ingen som såg det. Sen fick jag skölja munnen och öppnade ögonen och tårarna som hade byggts upp där bara forsade. Men det var nog ingen som såg det heller. Eller jag vet inte, när vi nästan var klara så frågade tandläkaren om det hade känts lite värre den här gången...
Sköterskan satt och försökte prata med mig medan sprutorna började verka. Stackars människa.
- Jaha, har du gjort något roligt i helgen då?
- (ja alltså, har ju firat en viss person och ätit svingod mat, och hjälpt Ida att flytta, men jag sitter här med en bortdomnad överläpp och bortdomnaden börjar sprida sig mot näsan så jag är inte riktigt på prathumör) Nä..
- Nähä. Nä det är skönt att ta det lugnt ibland. ... Jag har varit ute och plockat svamp jag. Jaa. Jag tycker om att göra det.

Jag förstår inte vilken helvändning tandläkaren lyckades göra om man jämför med första besöket. Jag tycker verkligen att han är otroligt duktig och sympatisk nu, nästan.. helt perfekt för någon som är som jag. Han är lyhörd, frågar hur jag vill ha det, berömmer mig hela tiden. Tandsköterskan är riktigt bra med.
Nackdelen med mig är att jag inte riktigt kan visa hur jag känner. Det finns ett väldigt få antal människor jag kan visa mina känslor inför och de är alla folk jag verkligen känner och som funnits i mina liv länge.
Hos tandläkaren så kan jag sitta och berätta hur hemskt jag tycker att det är, och ligga och trumma med händerna under undersökningen, men sen blir det nån sorts spärr. Mer än så kan jag inte visa. Och det blev nog knepigt förra gången, när han överraskat sa "Men det här gick ju jättebra! Det kändes väl inte så farligt?" bara för att jag hade legat still där utan att be dem avbryta eller något alls. Även om jag hade sån panik inombords så jag inte kunde tänka ordentligt. Efteråt tittade sköterskan på mig och sa något liknande, och jag höll upp min hand som riktigt skakade som ett asplöv, och sen sa jag att det var hemskt. Så hon förstod nog. För hur ska de förstå utan att man förklarar?

Men nu har jag fina tänder iaf. Det är ett sånt jävla under att de är i det här skicket faktiskt, med tanke på att det var 10 år sedan det gjordes något med 3/4 av min mun, och jag däremellan inte använt tandtråd men däremot en himla massa uttorkande mediciner.
Nu förstår jag också hur "lätt" det är för vanliga människor att använda tandtråd, för sådana människor som inte har 10 års lager med tandsten... Det är ju skitenkelt ju, även om det är sjukt obehagligt. Förut slet jag ut en sån där Plackers på två tänder, den var helt söndertrasad eftersom det knappt gick att få ner den mellan tänderna, men nu är det bara lite motstånd som man lätt tar sig förbi.

Så. Nu har alla fått lite insyn i min tandvård, jag är säker på att Hänt Extra hör av sig snart med fler frågor...