Sova sova säng säng.

De senaste nätterna har jag sovit rätt fucked upp. Eller ja, de senaste två veckorna ca. Några av nätterna har jag haft uppehåll med sömntabletterna men det har ju gått sisådär. Jag tog Propavan några kvällar (eller rättare sagt dagar, jag måste ta den kl 14-15 på dagen för att den ska börja verka vid rätt tid och för att den ska ha gått ur så mycket som möjligt till dagen efter, men det är en jävla skitmedicin ändå... jag får alla klassiska biverkningar, enda anledningen till att jag tar den är att jag blir så slö på kvällen och framåt natten kan det hända att jag kan somna) men det har ändå slutat med att jag somnat till lite, vaknat och varit vaken en lång stund och till slut kollat på klockan och insett att den är 3-4, slumrat lite, vaknat kl 5, slumrat om igen och vaknat med nån kvarts mellanrum.
De senaste nätterna har jag tagit de vanliga Stilnocten istället, men bara 10 mg. Och det blir helknas... Jag tror helt enkelt inte att jag kan ta en sån liten dos om jag går och lägger mig innan kl 1-2 för den korta halveringstiden märks verkligen på mig och det slutar med att jag vaknar vid 4-5-tiden, ligger vaken en stund och tar en till och vaknar av mig själv vid 8-9. Sen sover jag inte riktigt på den dosen heller. Jag slumrar, TROR jag. Halvt vaken, fast jag drömmer. Alla som känt av de hallucinogenaliknande effekterna på den kan nog tänka sig hur obehagligt det är. Det är alldeles för realistiska drömmar och det kan bli riktigt jävla hemskt om det är mardrömmar. Och jag vet aldrig vad jag gjort på riktigt eller bara drömt.
Som häromnatten, jag drömde att jag såg två tanter och det var något som var så jävla roligt med dem (en av dem hade riktigt pösiga, hängande hiphopjeans eller nåt), och jag visste ju i drömmen att om jag skrattar så skrattar jag på riktigt, men jag kunde inte hålla mig för skratt, så jag tror jag skrattade på riktigt. Kanske. Jag vet inte.
Förra veckan drömde jag att jag kände mig riktigt tvungen att fråga någon nåt, det var nåt oerhört viktigt, men samma där, jag visste att om jag frågade personen i drömmen så skulle jag säga det på riktigt, dvs prata i sömnen. Så I drömmen övervägde jag om det var värt att prata i sömnen för att få fråga det där, och jag kom fram till att det var det, och så vaknade jag när jag var halvvägs genom meningen, jag vet inte om min egen röst väckte mig själv...
Jag är väl bekant med lucid dreaming, men det här har jag aldrig varit med om.
Och den senaste veckans sömn har varit fucked up på ytterligare ett sätt... Jag vaknar mitt i natten, försöker somna om ett bra tag, sedan tittar jag på klockan som är 4.53. Det har hänt fem dagar i rad.
Och det klassiska, vaknar upp flera gånger per natt i panik för att jag inte vet vart jag är och det tar en stund att lugna sig från det. Pulsen stiger ju ändå rätt mycket när man har panik, även om situationen är inbillad.
Eller som häromveckan, jag låg och slumrade och tänkte hela tiden att jag verkligen måste gå och lägga mig i sängen, att jag inte kunde sova i soffan, men jag bara ooorkade inte. Gång på gång vaknade jag upp på riktigt och insåg att jag låg i sängen, somnade om med gott samvete, bara för att upprepa det hela.
Förra veckan hade jag otroliga problem med att gå upp före kl 10, var som en zombie, den här veckan har jag problem med att jag vaknar "på riktigt" kl 7 ca men är för trött för att ens röra på mig.

Jag har haft samma problem med halveringstiden förut och fick komplettera med Imovane, men jag vill bara inte ta en medicin till och dessutom vänjer jag mig aldrig vid den förbannade eftersmaken dagen efter.
Inte för att det skulle spela någon roll, i samband med allt det här känns det som att jag förlorat all aptit. Nog för att jag har skurit ner på kolhydraterna, men inte så lång tid den här gången. Vi gjorde potatisgratäng för ett tag sen, med massor av ost, och det är något jag älskar. Min hjärna registrerade att det luktade gott, jag såg den smälta osten, men kände ingenting i magen.
Inget sötsug heller. Alls. Inte för att jag klagar, men det har nog aldrig hållt i sig såhär länge förut.
Nu har jag iaf börjat med multivitaminer och Silica, och Silican gav resultat oväntat fort kan jag säga... Jag trodde inte att den kunde ge effekt inom några dagar, så jag vet inte, det kanske är inbillning, men med tanke på den hårmängden jag tappade förut var det väldigt lätt att se en markant skillnad.

Äh nu ska jag se på Hostel igen. Vet inte hur många filmer eller serieavsnitt som jag bara sett hälften på nu, jag kan bara inte koncentrera mig.

Kommentarer
Postat av: Vixie

Hmm.. Tycker inte det låter bra att du pelar i dig både Imovane, Stilnoct och propavan. Vore jag dig hade jag slängt propavanen och stilnocten och försökt klara mig på enbart imovanen. Min mormor var inne på sömntabletter och problemet m det är att när man börjar störa och mecka med hjärnans melatonin (?) blir det ännu svårare att kunna somna utan dem sen. Blir lite orolig över detta faktiskt, not good en ung tjej som dig tar sådana medel.

2010-09-09 @ 15:08:23
Postat av: Skallebank

Nu för tiden så tar jag inte alla tre samma natt. Förut behövde jag både Stilnoct och Imovane för att Imovane är långtidsverkande och mer en sömnmedicin än en insomningsmedicin som Stilnoct, och eftersom jag har problem med både insomning och själva sömnen så fick jag ta båda. Nu behöver jag inte Imovanen lika mycket så jag skippar den.

Det är i princip redan konstaterat att jag haft en melatoninrubbning sedan barnsben, tills de får igång en riktig sömnutredning kan jag bara lindra symptomen genom Stilnoct, enbart Imovane somnar jag inte alls på. Men jag har stått på samma dos Stilnoct i 10 år nu, så jag vet ju hur man ska handskas med toleransökning och sånt.

Det suger, men jag klarar inte av att vara vaken två dygn i rad helt enkelt.

2010-09-10 @ 11:34:16
Postat av: Vixie

Ahaaa.. Då är jag med. Så det kan vara medfött med sömnrubbningar alltså? Visste jag inte men man lär sig något nytt var dag. :p Fast ändå är det synd det ska behövas.. har de kollat dig på ett sömnlabb? Gjorde de säkert för åratal sedan men jag frågar just in case. ;)

2010-09-11 @ 00:13:25
Postat av: Skallebank

Japp, det är vanligt för folk med Aspergers och ADD. Hittills har de bara velat prova mediciner (du vet hur det går till, varför göra något åt det när läkaren kan skriva ut ett piller...) för sömnutredningar är dyra, men nu har jag back up från mitt rehabcenter, så jag hoppas att det blir så snart.

2010-09-11 @ 11:46:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0