Jag känner mig rätt korkad. Och lat.
Om man nästan till 100% tror att man skulle må bättre av en sak, varför gör man inte den saken?
Det är speciellt de sakerna som kan betraktas som snäppet mindre som jag inte gör och som jag egentligen vill göra, som får mig att känna mig dum. Jag vet att jag skulle må så bra av det, men jag gör det inte. För att... ja, det måste vara för att jag är korkad och lat helt enkelt. Kommer inte på någon annan anledning.

Lutar iaf åt att jag springer förbi en tatueringsstudio imorrn när jag ändå ska till stan. Det roliga är att jag alltid haft mina motiv i huvudet i ett år minst, men den här dök ju bara upp, och jag kan inte sluta tänka på den. Haha, motivet är rätt jävla passande ändå.
Lägger ut en bild om/när jag gjort den.
Det kommer dock vara så jävla pinsamt... Jag vill ha den på insidan av handleden, och det ska tydligen vara ett rätt smärtsamt ställe och förutom det så är det ju en del vener och skit där och uääääh jag mår illa bara av att skriva ordet, jag hatar ju allt sånt, kan knappt titta på vissa delar av min kropp där sånt syns, så... jag kommer kanske köra med bedövningssalva... Smärtan är en sak, den kan jag ta, jag skulle inte överväga bedövningssalva ens om vi snackade tatuering på revbenen, men just det här stället...
Haha, kommer vara så pinsamt att fråga om det är ok att använda salvan.

En annan sak som jag är på vippen att göra är att byta förnamn.
DET är ju ingen liten grej direkt eftersom det kräver så mycket pappersarbete, nytt pass, och allt sånt. Jag vet inte vad som händer med remisser som skickats hit och dit, om ett namnbyte ställer till det.
Men jag är så TRÖTT på att inte kunna presentera mig med namnet jag vill.
Så trött, så trött, så trött. Trött, less och ledsen.
Men det är en sak jag skulle må bra av, en sak som skulle förändra så mycket.
När vi var hos Marie i somras pratade vi lite om det, och hon påminde mig om att jag hade ju tänkt på det namnet i så många år nu.

En annan sak som jag är skapligt trött på är huvudvärk.
Varje gång jag varit nära ett apotek har jag velat gå in och leta fram en annan sort (eftersom jag inte får äta ibuprofen pga medicinen), men har inte känt mig fit for fight för nåt alls den senaste tiden.
Häromdagen gick jag iaf in på apoteket när vi var och storhandlade, och well... efter mycket knappande på datorn och överläggning med sina kollegor säger hon att hon verkligen inte vågar sälja NÅGON sort till mig utan att jag pratat med läkaren, eftersom man helst inte ska äta sånt under medicineringen.
Så alla receptfria huvudvärkstabletter går bort för mig.
Underbart.
Nästa vecka har jag iaf tid hos läkaren, ska ta upp det då. Det känns som att det är säkrast att göra det, men liXoM vad är det värsta som kan hända... lång, smärtsam död?