Skola.

Så jävla kasst kursupplägg.
Det visade sig att vi sort of är uppdelade i två grupper, den ena började i augusti och den andra idag, men vi har samma lektionstid och samma lärare.
Och nästa månad kommer det en ny grupp.
Läraren var jätteförvirrad pga det, han tyckte verkligen inte att det funkade men visste inte vad han skulle göra åt det för tillfället.
Så de första 20 minutrarna gick han igenom saker från kapitel tre med den andra gruppen medan vi nya bara fick sitta och... vänta.
Och det var inte så mycket som hade förändrats sen det vanliga gymnasiet kändes det som... Telefoner som ringde, folk bakom mig som satt och fnissade och hade konversationer i normal samtalston när läraren försökte gå igenom saker.
Men åas, så var tjejen bakom mig övertygad om att det var snö året runt i Luleå, och liknande saker...
Läraren verkar vara rätt bra. Jag var sjukt trött, men tyckte att han hade så skön humor och sköna uttryck.
*försöker rita en cirkel* Nä det här sög ju som ett dåligt kokt ägg.

Det enda jag fick uträttat där var att han gick igenom klasslistan och hade korta samtal där vi gick igenom ens studietakt och sånt.
Så yes, känns så jävla bra att gå upp kl 6.30 och ta sig ner på stan för att sitta och göra i stort sett ingenting i ett klassrum i 1 ½ timme!
Jag smygstartade lite igår, blev glad när jag märkte att jag fattade ekvationerna i början, men gladheten avtog när jag läste att det bara var lite uppfräschning från kurs A... Och sen slutade jag fatta, och var trött, så jag lade av och tänkte att jag skulle ju ändå få grunderna förklarade för mig idag och kan man reglerna så kan man ju allt, typ. Men det gick ju inte så bra.
Jag märker att jag har så otroligt mycket svårare för att fokusera nu. Och blir mest förbannad för att de ska blanda in en massa bokstäver i matten, och för att vissa sidor är på engelska, och jag tappar ofta bort mig efter bara några siffror så jag måste verkligen skriva ner hur jag tänker.
Men jag tror det kan bli bra. Bara jag får lära mig hur det fungerar. Det känns liXoM som en förutsättning för att man ska kunna förstå...

F.ö pratade jag faktiskt med två st. Det var bara en mening (en fråga), men det var ändå JAG som pratade med nån.
*klappa sig själv på huvudet*
Det var en onödig fråga om kursen, och jag hade ingen större lust att prata med just dem, men den största poängen med kursen är ju att träffa folk och då kan det vara bra för dem att veta att jag inte är stum. Speciellt nyttigt var det eftersom jag är medveten om att jag signalerar att jag inte vill ha någon kontakt med andra även om det är omedvetet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0