Det gick jättebra på de två första affärerna igår, inne på Body Shop gick det dock sämre.
MÅSTE de lägga ner alla småflaskor HULLER OM BULLER, både shampoo och balsam i tre olika sorter, i en liten skål så man får gräva runt och hoppas på att det man letar efter öht finns?
Så var det två från personalen som höll på att böka runtomkring mig samtidigt, vilket inte gjorde mig lugnare. En av dem frågade till slut om jag hittade det jag letade efter, och eftersom hon visste hur flaskorna såg ut så rotade hon fram den sista av shampoot. Fast först tyckte hon ju att jag skulle köpa en större förpackning...
När jag skulle betala så frågade hon om jag ville gå med i kundklubben, vilket jag inte ville, men till slut så blev det så ändå, jävla helvete.
Sen frågade hon om jag inte ville prova en hårinpackning från samma serie, eftersom jag hade långt hår, och uppenbarligen så sa jag ja.
Då var jag i ett läge där jag bara toksvettades och ville därifrån, och hon bara fortsatte att mala på.
- Så, så kan du skriva på mot trafficking där framme också.
Sa hon och gav mig en penna.
Tänk om jag kanske inte hade velat skriva på? Faktiskt så ville jag inte det, inte för att jag stödjer traffiking alls men jag vill inte att andra ska kunna se mitt namn sådär, svårt att förklara.
Men hon gick på som en jävla bulldog, och jag ville därifrån.
Kom ut och halvsprang till en sidogata jag trodde att jag skulle till, och stod och andades ett tag.
Luktade på allt jag hade köpt, och sakerna från Body shop luktade himmelskt. Balsamet luktar BLÅBÄR! Eller blaubaer som Chelsea skulle säga. Jag undrar om jag nånsin kommer sluta få infallet att säga blaubaer istället för blåbär...

Inne hos coachen stod jag och svettades som en gris, men som tur var fick hon ett samtal från nån trög person som var väldigt upprörd och inte fick tag på sin handläggare eller nåt, så det samtalet tog en kvart. Det var intressant att höra henne pratade med honom faktiskt, hennes taktik och sätt att behålla lugnet för det var uppenbart att personen i andra änden var väldigt upprörd.
När jag fick komma in hade jag nästan lugnat ner mig, satt och drack vatten och pratade om det en stund.
Vi satt mest och pratade om helt random saker sen faktiskt.
Eller ja, en del om gruppen.
Och sen om skor. Snörning, lathet, kängor och att det är bra med stålhätta när man handskas med kor eller hästar. Det var ett ögonblick där då det mer kändes som att jag pratade med en kompis.
Jag kommer inte att ha kvar henne som individuell kontakt, vilket är himla synd.

På bussen försökte jag se snäll ut och fladdra med ögonfransarna för att få åka tillbaks på samma biljett trots att den gick ut för en halvtimme sen, eftersom det regnade.
Det funkade.