Jag skulle lämna blodprov, träffa en läkare (om min allergiska reaktion) och hämta ut grejjer på apoteket.
Var där i lite mer än två timmar, yay!
När läkaren inte hade ropat in mig då det gått 20 min efter utsatt tid gick jag och frågade om jag ens satt i rätt väntrum. Men det gjorde jag, han var bara lite försenad med alla patienter.
Och då blir jag automatiskt rätt anti...
Jag visste dessutom att det var en utländsk läkare, och sådana har jag verkligen inte goda erfarenheter av. Allra mest pga språket. De utländska läkare jag haft har varit åt helvete för dåliga på svenska för att jobba inom vården, man måste ju förstå varandra. Jag kan dessutom bli orolig för att utbildningarna skiljer så mycket mellan länderna, och eftersom det är läkarbrist här så kan de säkert lätta på kraven bara för att få in läkare. Inte för att jag tror att alla andra länder har lägre standard på sina läkare, bara annorlunda. På gott och på ont.
Den här visade sig vara indier, och hade tydligen en grek som "praktikant". Han frågade om det var ok att greken satt med, och som vanligt kändes det inte ok, och som vanligt sa jag ja.
Fast läkaren var riktigt bra, och det enda problemet med språket var hans brytning som egentligen inte alls var så hård, jag har ju så svårt för att förstå folk med brytning. Geez jag har svårt att förstå en del smålänningar, vilket är riktigt jävla drygt ibland...
Han var iaf en sån där som verkligen lyssnade, och frågade, och antecknade, och var allmänt noggrand.
Fast det var lite kul när han sa "Rinner ögonen fortfarande?" och pekade på sina öron...
Uppenbarligen så är det så att gräset fortfarande blommar eller vad det heter, så hans första instinkt var att det var det som ställde till det eftersom jag sa att det verkligen kändes som en pollenreaktion. Men han uteslöt inget, han ville att jag skulle prova allergimedicinerna jag hade i två veckor till (eftersom jag ändå är på bättringsvägen), och sen höra av mig om det inte blivit bättre.
Och man fick inte alls känslan av att "Så, nu är vi färdiga, off you go!"
Han frågade t om om det lät bra, det vi hade kommit fram till.
Greken sa inte så mycket alls, han satt mest och såg glad ut.
Och för en gångs skull vid sådana tillfällen så kände jag mig inte som ett föremål som skulle studeras, utan läkaren förklarade bara sina tankegångar för greken.

Så var det dags för det låååångsamma apoteket.
Det är det mest långsamma apoteket jag nånsin besökt, men är det också jättelitet och ligger bredvid ett äldreboende.
Efter ett tag chansade jag och gick bort till laboratoriet och skulle lämna blodprov.
"Min" sköterska hade precis gått på lunch, så jag fick en annan.
- Ja hur brukar du vilja göra, har du en favoritarm?
Jag kunde ändå se det komiska i det.
Jag kände ändå att jag hade lite bråttom iom att jag hade nummerlappen till apoteket, så jag drog hela situationen lite snabbt, hon var väldigt förstående och frågade hur jag ville ha det, jag sa att det blev bra som det var och att jag bara ville få det överstökat, hon insisterade på att jag åtminstone skulle luta mig bakåt och då insåg jag att jag satt redo att hoppa upp ur stolen och springa tillbaks till apoteket...
Himla snäll var hon iaf, inte riiiiktigt lika bra på att hantera nålen som min sköterska, men får väl se hur det ser ut när jag tar bort plåstret.

När jag kom tillbaks till apoteket hade det inte gått fram ett enda nummer..
Jag diggar apotekstantan. Jag fick ett dåligt första intryck av henne ("Jaha, det var du som inte ville vänta?"), men det har ändrats. Hon har jävligt skön humor och verkar vara väldigt.. jag vet inte, rak av sig.
Jag undrade vad som hände med leveranserna av Ritalinet, eftersom det var nå knas med det, så hon ringde och kollade och det skulle tydligen vara ordnat till nästa vecka. Faktiskt så hade hon bestämt sig för att ha alla styrkor inne from då, och DET är så jävla skönt! Eftersom det apoteket bara ligger några minuter från mig är det ju skönare att kunna gå dit än att ta sig ner på stan.
När hon skulle plocka fram medicinerna råkade hon välta en stapel med plastbackar och sa genast "DET VAR INTE JAG!" och tittade sig omkring.
17:- från frikort är jag nu, och igår fick jag ju frikort inom vården, så det känns bra.

Egentligen hade jag en hel radda med andra saker jag ville ta upp med läkaren, men det kändes inte som rätt tillfälle, speciellt eftersom jag inte hade sagt till om det så han hade ju inte avsatt så mycket tid för mig.
Får se om jag tar det nån annan gång.