Igår morse ringde jag för att beställa mediciner till apoteket, men till min (och farmaceutens, om de nu kallas för det de som svarar i telefon) förvåning hade de redan allt inne, så jag lade bara in en reservation.
På väg hem hämtade jag dem, och damen där gick och hämtade lådan där hon hade samlat ihop all medicin, tittade på namnet och sa "Ja jag visste väl att det var du!".
Jag vet att hon har känt igen mig de senaste två gångerna, och den här gången tittade hon bara lite snabbt på passet. Förhoppningsvist så behöver jag inte visa det nå mer där.
Hon var också förvånad över att hon hade allt inne, men det var åas inte så ovanliga saker.

Och biverkningarna av medicinen är inte så himla roliga nu. Och har inte heller varit det de senaste tre veckorna.
Det startade med något som jag bara kan likna vid konstant mensvärk, inte så farlig alls, men tillräckligt stark för att det ska vara störande.
Och magen är bara upp och ner, magknip och grejjer om vartannat som jag vaknar upp mitt i natten av.
Dessutom har jag känt mig vrålhungrig, men har noll aptit och mår illa. Sådär man kan känna efter att man haft magsjuka en dag, bara tanken på mat får det att vända sig i magen på en. Igår försökte jag äta en sån där mealbar, och det tog mig fyra timmar trots att jag tycker att de är goda. Det slutade med att jag fick ta de sista tuggorna tillsammans med massa vatten och bara svälja utan att tugga...
Skitbra av läkaren att först tredubbla dosen, sen höja den en gång till, och sen åka nån annanstans i en månad. Bra strategi där.
Jag vet fortfarande inte hur det blir med läkarintyget som måste skrivas nu snart helst igår, min arbetsterapeut skulle kolla upp det, hon tyckte inte heller att han var en bra kandidat att skriva det.
Det är otroligt stressande, men jag känner mig väldigt välsignad eftersom jag har så många bra människor i mitt "lag".
Även de som inte har något med själva intyget att göra.
Häromveckan sade hon som utför den taktila stimuleringen att hon kunde känna någon sorts moderinstinkter när hon träffade mig de gångerna jag inte mådde bra, och att hon bara ville ge mig en kram och trösta mig ibland. Men det är ju hennes personliga del som talar, inte den yrkesmässiga.

Och så har jag fått fler papper hem om provtagning, det blev en gång i veckan i fyra veckor till.
YAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAY!
...