Uppenbarligen så pratade jag allvarligt om att byta namn redan när jag bodde i Märsta, och det var ca åtta år sedan. Ett namn som jag alltid haft på listan är Ylva, och uppenbarligen så pratade jag om det namnet då. Jag säger uppenbarligen, eftersom jag inte minns det.
Min Ylva fanns i mitt liv då också tror jag, men inte alls på samma sätt (jag trooor iaf att vi hade träffats), och nu såhär i efterhand så är jag glad att jag inte ställde in mig på Ylva eftersom det skulle kännas konstigt att heta likadant.
Apropå "uppenbarligen" och "Märsta" så läste jag igenom en gammal dagbok från när jag borde varit 18 eller nåt, och jag och min dåvarande funderade uppenbarligen allvarligt på att flytta till Mora eller Örebro. Av alla städer.
Haha, jag har inget som helst minne av det, inte han heller, men det var så jävla kul att läsa. Tänk om man faktiskt hade flyttat dit.

Idag ska jag koka Bullens varmkorv (stora burkar från City Gross ftw), och äta till Supernatural när Erik kommer hem från jobbet.
Hade planerat att åka ner på stan och kolla efter eteriska oljor och en massageboll och åka förbi studion, men jag låg i sängen utan att somna från 22.nånting till kl 3 innan jag tog en (bara en faktiskt) sömntablett och den hjälpte inte sådär himla mycket. Det var skumt, jag märkte att den verkade, jag hade alla klassiska "tecken" (de som tagit Stilnoct vet nog hur det känns, när man märker att tankarna börjar bli luddiga och man nästan känner sig berusad), men jag kunde inte somna för fem öre. Förrän nån gång efter fyra.
Så när klockan ringde vid nio så var det bara att ställa den på tio och somna om... Och sen släpa sig upp kl tio. Sen tar det en timme att vakna med hjälp av kaffe och tv-serie (åh Greys Anatomy, how I've missed you!), sen tyckte jag att klockan hade blivit för mycket.
Det är underligt det där, hur jag vill ha överdrivet mycket tid på mig. Även om jag VET att det bara tar några minuter att cykla ner på stan (helt awesome med cykel alltså...), och att stan inte är stor nog ens för att jag inte skulle hinna gå igenom de affärerna jag vill, så känner jag att jag måste ha minst två timmar till godo för att hinna med det.
Det skrev jag upp på ett papper nu, och ska ta upp med min LIFE COACH.
(jag gillar att skriva det ordet, det låter så fånigt)
För det är en sådan typisk sak som hon kan hjälpa mig med. Att ändra min uppfattning och mitt tankesätt. Att ta kontroll.

På måndag måste jag ordna läkartid.
Tantan som ringde om de vita blodkropparna sade att jag skulle till läkaren så fort som möjligt, nu blev det ju inte så, men måndag får duga. De kommer väl vilja sticka sönder min arm de sadisterna...
Sen har jag en lista över saker som jag vill ta upp med läkaren också.
Haha, jag tycker synd om mina läkare...
Det kan tyckas att jag springer hos läkare hela tiden, men det är mycket, mycket sällan jag är hos en vanlig läkare på vårdcentralen, det skjuter jag upp så länge det går och eftersom det då kan gå nåt år mellan besöken hinner jag samla på mig en del.
Åsså är det inskrivning på skolan den veckan.
Och möte med andra läkaren.
Och möte på habiliteringscentrat med två pers. 
Och taktil stimulering.
Och min första lektion.

Det var ett bra tag sen jag märkte att min hjärna började protestera mot allt som händer. Och min kropp.
Jag tappar ord, tappar saker, går in i väggar, kommer ofta på det engelska ordet men kan inte för mitt liv komma på det svenska (det händer ju de flesta rätt ofta, men nu händer det mig FÖR ofta), och såna saker.
Men det ska nog bli bra.
Ironiskt så känner jag att jag behöver träffa min LIFE COACH (jag kan inte sluta skria det i versaler, förlåt...) mer än någon annan men det är också de mötena som kräver mest av mig.
Aja, får se hur det blir.