Jag tycker aldrig om att få brev från Försäkringskssan trots att ca 80% av dem har varit positiva.
Idag var det inget positivt brev.
Min aktivitetsersättning går ut i februari, och nu påminde de mig om att ordna ett läkarutlåtande om jag ville skicka in en ansökan om förlängd ersättning.
Det här är en sån typisk anledning till varför jag bara inte kan slappna av och låta saker hända, spelar ingen roll om det gällde skolstarten några veckor fram eller en läkartid nästa vecka.
Det finns alltid en liten del av mig som instinktivt tänker "Handläggningstider, folk jag måste prata med för att fixa det, blablabla". För man måste nästan tänka så när man har kontakt med alla de här myndigheterna, i det här fallet måste jag först ordna en läkartid och det kan bli så att det är på gränsen att jag hinner det (ja att jag hinner få en läkartid) och papprena ska vara inne december, dvs tre månader innan ersättningen går ut, så tja... här måste jag tänka fyra-fem månader före.

Sen rör det upp en massa tankar.
Jag har varit sjukskriven för länge (svårt att förklara vad jag menar med det) men är så jävla långt ifrån arbetsför.
Och jag har inte ens nån läkare här som "känner" mig, jag vet inte hur det går till med ett läkarintyg då. Egentligen har jag en tid på fredag, sista tiden med idiotläkaren, men den hade jag tänkt skippa då det blir såååå tight med tid eftersom jag har ett möte innan, men nu blir jag nog så illa tvungen att gå dit.

Åååh, det är tur att sånt här bara händer var tredje år...