Nästan helt crazy som ett tomt sexpack på huvudet.

Klockan ringde vid 9, och SUCKPUSTÅSTÖN vad trött jag var.
Jag har varit totaldäckad de senaste två nätterna, tror kroppen tagit igen förlorad sömn. Och den var inte redo att gå upp kl 9.
Det kändes som att ögonen var alldeles igenvarade, och jag körde blindstylen light när jag skulle sätta på datorn och kaffebryggaren, dvs känna sig fram och kisa så gott man kunde, innan jag gick och blaskade ansiktet.
Nej jag kan inte göra det hela i en annan ordning. Och det finns en liten logik bakom det hela faktiskt.
Märkte att det enda som höll igen mina ögon var trötthet.
Satt och hade småpanik för att jag skulle missa bussen, som gick 1 ½ timme senare. Hade småpanik för att jag bara skulle missa den sådär, att jag skulle glömma bort det.
Men icke.
Fick använda den OTROLIGT läskiga porttelefonen för att få komma upp till min vad jag nu kan kalla för LIFE COACH. Jag tror hon är en sån på riktigt.
Och vad jag vill överösa henne med positiva ord. Men jag kommer nog inte på några. Hon får mig att tappa skrivförmågan när det gäller det, now THAT's something.
Vi ska dra ner på tempot där, hon tyckte att jag hade för mycket att göra och att det inte skulle gynna mig att fortsätta i samma takt, att jag behövde ta hand om kropp och sinne först. Amen, sa jag åt det.
Sen pratade vi om mål. Och saker. Och hon bara... jag vet inte, det måste vara något med luften i det rummet, det får mig att se klarare. Förstå saker som jag inte alls förstått tidigare.
Eller så är det helt enkelt hon som är så jävla bra. Som läser av mig och vet vilka frågor hon måste ställa för att jag ska börja tänka på rätt sätt.
Och jag säger bara det... det har då fan inte varit många i mitt liv som kunnat ställa sådana frågor som jag verkligen måste fundera över på det viset hon gör.
Vi pratade om hur jag är, och hur jag vill vara. Och hur jag ska bli sådan.
Att omvärdera sig själv.
Vi pratade en massa om det.
Ärligt talat har jag varit så tveksam till om jag ens kan ändra på min personlighet, men jag är inte tveksam längre.
Och det var så skönt att få tala med henne om en del saker som tynger mig, en del som jag varit orolig som har lite att göra med arbetsträning och sånt. Och få höra hennes objektiva åsikt.
Blev så pepp så jag berättade om namnändringen och tauteringen också, för det är en del av allt vi pratat om.
"Men vad fint! Ja det kan jag verkligen tänka mig!"
Och menade att det passade mig.
Telefonen ringde under tiden, men tröck bort samtalet.
Och sen var mötet slut.

Efter det sprang jag in på Akademibokhandeln för att se om det hade min mattebok som jag behöver på måndag (hej ja, bra planering där), men kände mig vilsen.
Telefonen ringde igen, och det var nån från nån vårdgrej, som ville prata om mina tester.
Vilket inte jag kände för att göra mitt i en bokhandel, och de verkade ändå inte ha boken så jag gick mot bussen som jag inte visste avgångstiden på.
Det var massa folk runtomkring och jag var stressad, så hörde knappt vad hon sa, mer än att jag hade på tok för lågt antal vita blodkroppar, att litiumhalten var alldeles för låg, och nåt annat. Hon undrade om jag var sjuk eller hade en infektion i kroppen, och jag sa det om allergin, men hon trodde inte att det berodde på den. Och just då flåsade och flämtade jag för att hinna till bussen som stod inne, stackars kvinna i telefonen... Hon sa iaf att jag skulle prata med läkaren om det.
Väl framme vid bussen stod chaffisen och rökte och skrattade med två andra chaffisar, så fick ändå vänta några minuter. När det var dags sa han "Ja nu åker vi flickor!" (eftersom vi var fyra tjejer som stod och väntade), jag fick åka gratis på den gamla biljetten trots att den egentligen hade gått ut ("Äh jag har inte riktigt koll på klockan vetu..." sa han och blinkade), och han skojade rejält med de bakom mig som hade en hund med sig, och han verkade bara vara på allmänt bra humör.
Mer sådana tack.
Han fick mig på bra humör.

Telefonen hade tydligen ringt två gånger under resan hem (jag är sämst i världen på att märka sånt....), det visade sig vara min LIFE COACH, hon mailade istället och nu lutar det åt att jag ska göra ett hälsotest, haha... Teh horror, fo' real :(

Jag skulle ju egentligen förbi tatueringsstudion idag, men den låg på söder och eftersom bussen stod inne, så orkade jag inte.
Jag vill egentligen ändå kolla upp han som jobbar där lite mer.
Men ska kolla upp honom, och försöka åka dit så snart som möjligt.
And I'm like IIIIIIIIIIIHIHIHIHI!

Summa summarum... den här dagen gav mig nytt hopp, på många vis.