Jag fick häromdagen höra att jag var den enda med Aspergers som denne faktiskt förstod. Och jag har fått höra liknande saker förut, folk har blivit överraskade över att de faktiskt förstår mig.
Och det är ju bra.
Jag har inte riktigt tänkt på det, men jag tror det är för att jag har en tendens till att förklara saker rent allmänt, och för att jag använder många liknelser. Och för att jag är väldigt logisk, även om logiken skiljer sig från många andras.
Dessutom tror jag faktiskt att jag egentligen är väldigt simpel. Så simpel att en del tror att det är för lätt för att vara sant.
- Vilken tröja ska jag ha?
- Vilken tycker du är skönast?
- Den gröna.
- Ta den då.
- Men... den lila då? Funkar inte den också?
Taget från en riktig situation, när personen skulle ha tröjan under jackan hela tiden.
För mig var valet självklart och därmed hur lätt som helst, men personen fortsatte att vela.

För mig är det självklart att folk som inte känner mig inte förstår mina tankegångar, och även mina vänner har svårt att följa med ibland, men så är det ju med alla. Folk är ju inga tankeläsare och vet de hur man tänker så verkar det kanske inte så fel eller tokigt.
Problemet är mest att så många andra verkar tro att alla är tankeläsare. Att alla ska förstå vad de menar, att alla definierar längden på ett snöre likadant.
Och så många verkar tycka att det finns rätt och fel i situationer när det inte gör det.
Som smärta.
Bara för att det gör ont på dig betyder inte det att det gör ont på mig. Och bara för det så betyder det inte att din smärta inte "räknas". Ingen har fel, vi är bara olika.
Just det här med smärtgränser verkar folk har otroligt svårt att förstå och acceptera.

Det känns som att jag börjar virra nu, jag är bara så irriterad över... folk. Folk som bara antar att alla är som dem.
Jag ska lägga mig och se på Skins nu.
Och försöka koppla bort en del av en dröm, där någon (jag vet inte ens vem men det var någon jag kände) frågade om vi skulle åka bort till ett ställe vi hade pratat om, jag sa ja och denne frågade "Idag?", och jag sa ja. Det var en härlig känsla.