Idag när jag vaknade ville jag bara inte vakna, eller gå upp. Och så ska man inte tänka när man vaknar. Man ska studsa upp ur sängen och säga "VILKEN bra dag det här kommer bli!".
Nä men... man kan väl inta en neutral attityd iaf. Försöka åtminstone.
Det regnade och hade sig ute, och jag hade ont i lederna, men så småningom höll jag verkligen på att bli tokig på tristessen som bara födde negativa tankar, så jag bestämde mig för att gå ner till apoteket och hämta ut mediciner jag reserverat. En är rätt viktig även om jag inte direkt behöver den, så vill jag ha den hemma, ifall att. Noterade att det fortfarande sitter helt fel skylt nere vid porten, vid "porttavlan". Jag hade kontakt med dem angående mitt namnbyte, och det var inga problem, och de skulle byta den vid porten ändå. Och visst gjorde de det, men nu står jag inte med ALLS, och ALLA står på fel våning. Så hade inte jag lagt märke till det och ringt och beställt pizza i mitt namn till tredje våningen så hade det inte funnits nån chans att vi fått dem.
Egentligen är det väl en skitgrej som det kommer att ändra, men... varför låta det stå fel när det kan stå rätt? Så onödigt. Så jag var tvungen att maila dem, med en mycket vänlig ton, idag och fråga om det var något på tok....
När jag kom utanför porten höll jag på att blåsas tillbaks in i stort sett, och jag insåg att det inte bara regnade, det var svinkallt. Men min luva på jackan är rätt nice ändå.
Tog som vanligt genvägen i skogsdungen bakom huset, bara för att se att det var, ja... översvämmat där. Det var som små ponds lite här och där.
Tänk snabbt, tänkte jag, och tänkte om till att nu får man åtminstone hoppa på lite stenar och hålla i sig i träd för att inte ramla i vattnet, det var ju inte igår man gjorde det.
Framme vid apoteket var det inte min tant där idag heller, och de hade FORTFARANDE inte tre veckor för sent fått in medicinen. Hon var så trög och fattade inte vart jag ville komma med det mesta jag sa, så jag gav upp och gick hem.

Väl hemma hade försöken till positiva tankar övergått till i stil med "Ja usch för koncentrationslägrena... men det var iaf några av dem som måste ha varit idioter och då var det bra att de försvann!".
Vilket med andra ord var rätt så jävla helt käpprätt åt helvete tänkt. Kändes som att jag så desperat försökte vända allt till det positiva så jag gick överstyr.
Vissa dagar ska jag nog bara inte försöka tänka på det sättet.

Jag ska fortsätta lyssna på Garbage, dricka min öl, och försöka motivera mig till att ta mig in i WoW innan de för evigt gör om Barrens och shit.

Idag är bara en sån dag.... som antagligen alla har... då man känner att man verkligen, VERKLIGEN vill skippa den, och vakna upp imorgon istället när man har saker inplanerade, och sånt.