Och min hälsa ääär...
rätt bra. Eller ja, den fysiska iaf.
Han var otroligt lätt att prata med, och var en sån där som var noga att påpeka vad som var hans personliga åsikter, och att alla är olika.
Han är ju ingen läkare eller nåt, kanske därför han var så avslappnad.
Vi hade en hel del gemensamt, och det var HIMLA skönt att berätta om hur man reagerar på vissa saker och se att han nickar instämmande och sedan berättar från sitt privatliv och man sen kan fråga hur han löste problemet. För så personliga kan man ju inte vara med läkare/kuratorer/whatever. Det här blev något sorts mellanting. Han var proffesionell men personlig och det är väl så man ska vara inom det yrket.
Att bara kunna prata om varför man har svårt att t ex motionera regelbundet och inte mötas av ett "Ja men du borde faktiskt..." utan ett "Jo, det är svårt.. eller ja, det är förbannat svårt, ibland går det bara inte. Det är ju då man kanske behöver det som mest, men det är ju lätt att säga i efterhand".
Han tyckte väl att det var lite knepigt att ge råd till mig eftersom jag provat mycket men väldigt lite har hjälpt, men han tyckte iallafall att jag gjorde rätt som lade ner medicinen. Som han sa, "Jag vet inte varför det heter läkemedel egentligen, de läker ju ingenting", och där höll jag direkt med, för de lindrar ju bara symptomen...
Han tyckte iaf att jag skulle fokusera på mental avslappning nu, och han tyckte att jag skulle ha kvar min individuella kontakt med coachen och skulle maila henne om det.
Det var iaf ett bra samtal. Skönt att veta att man inte är helt fel ute när det gäller maten, och att få lite riktlinjer om hur mycket motion som behövs. Plus att bara få prata, han var väldigt rolig.
Han var otroligt lätt att prata med, och var en sån där som var noga att påpeka vad som var hans personliga åsikter, och att alla är olika.
Han är ju ingen läkare eller nåt, kanske därför han var så avslappnad.
Vi hade en hel del gemensamt, och det var HIMLA skönt att berätta om hur man reagerar på vissa saker och se att han nickar instämmande och sedan berättar från sitt privatliv och man sen kan fråga hur han löste problemet. För så personliga kan man ju inte vara med läkare/kuratorer/whatever. Det här blev något sorts mellanting. Han var proffesionell men personlig och det är väl så man ska vara inom det yrket.
Att bara kunna prata om varför man har svårt att t ex motionera regelbundet och inte mötas av ett "Ja men du borde faktiskt..." utan ett "Jo, det är svårt.. eller ja, det är förbannat svårt, ibland går det bara inte. Det är ju då man kanske behöver det som mest, men det är ju lätt att säga i efterhand".
Han tyckte väl att det var lite knepigt att ge råd till mig eftersom jag provat mycket men väldigt lite har hjälpt, men han tyckte iallafall att jag gjorde rätt som lade ner medicinen. Som han sa, "Jag vet inte varför det heter läkemedel egentligen, de läker ju ingenting", och där höll jag direkt med, för de lindrar ju bara symptomen...
Han tyckte iaf att jag skulle fokusera på mental avslappning nu, och han tyckte att jag skulle ha kvar min individuella kontakt med coachen och skulle maila henne om det.
Det var iaf ett bra samtal. Skönt att veta att man inte är helt fel ute när det gäller maten, och att få lite riktlinjer om hur mycket motion som behövs. Plus att bara få prata, han var väldigt rolig.
Kommentarer
Trackback