Fast på annan mottagningen, den jag gillar. Och det var också den här läkaren som skulle skriva ett intyg till FK om aktivitetsersättningen.
Nådigt nervös har jag ju varit...
Men det gick bra. Det var rätt rakt på sak.
Jag frågade också lite grejjer som hade med ledvärken att göra, och eftersom han är väldigt insatt i neurofysiologi så hade han svar på det mesta. Tyvärr löd det viktigaste svaret att det helt enkelt har med nerverna att göra. Mina nerver går på ett annorlunda sätt och därför får jag värk.
Upplyftande...
Alltså KAN man (åtminstone inte just nu) göra något åt orsaken, bara lindra symptomen.
Sen var han klar med intyget, och jag ville ju såklart veta vad han tyckte...
"Tjaaaao alltså... MIN åsikt är ju... att om du skulle börja jobba inom en snar framtid så blir det helt katastrof."
Och det var väl skönt. På ett sätt. På det viset att jag inte behöver stressa nu, FÖRHOPPNINGSVIST. Men när han hörde vem jag hade som handläggare på FK så sa han också att hon är riktigt bra och att hon vet vad hon gör.
Det var en bra läkare också, för jag kände ingen press alls. Många tidigare har frågat när jag tror att jag kan börja arbeta igen, den här frågade VAD jag TRODDE att jag skulle kunna arbeta med i framtiden, med hänsyn till vissa svårigheter som antagligen inte försvinner. Han var mycket noga med att betona med att det som följer nu måste gå långsamt, annars är det så lätt att det bara blir fel.
Det var en bra läkare, eller om det nu var psykatriker, tror det var det sistnämnda.

Aja, nu är det bara att vänta några månader på utlåtandet från FK. Det blir som det blir.