Jag skulle till arbetsterapeuten idag. Det är relativt nära men jag valde att ta bussen eftersom jag inte har några sulor alls i kängorna så mina fötter skulle antagligen döda mig om jag gick.
Jag kollade naturligtvist upp det i förväg, men reseplaneraren sa något helknas (38 min, ett byte, när det egentligen ska ta fem minuter utan byte), så jag utgick från att den var buggad. Ringde i morse, och fick det bekräftat, så det verkade skitsmidigt med bussen.
Det förvånande var, att jag som brukar bli helhispig när jag ska t ex åka nånstans för första gången (jag och publika transportmedel har inte varit så bra vänner...), och dessutom i en ny stad, var rätt lugn. Väldigt lugn faktiskt. Så lugn så jag bara inte orkade klä på mig vilket resulterade i att jag småsprang till busshålplatsen runt hörnet. Naturligtvist 15 min innan bussen skulle gå, men det är ändå ett framsteg mot hur tidigt jag skulle varit där i vanliga fall.
Och allt gick jättesmidigt.
Förutom att busschauffören var tjurig, men det är ju mer regel än undantag. Jag räckte fram min kallelse och frågade om jag åkte gratis på den, och han bara ryckte på axlarna och stängde dörren bakom mig.
Jag åkte gratis iaf...
Jag hade en halvtimmes marginal, nu såhär första gången, så jag satt och läste gamla skvallertidningar i väntrummet. Madde hade nog inte kunnat ana hur det blev när det där skrevs.
Hur som helst, det hela gick bra. Jag gillar arbetsterapeuten. Hon är liXoM... mänsklig. Hon bjuder på sig själv och lyssnar verkligen, utan att dra förhastade slutsatser.
Fick prova några handledsskydd, men jag kände mig bara handikappad med dem. Det var någon sorts skena som gjorde att man inte skulle kunna böja handleden, men det var inget för mig. Det finns andra varianter men då måste jag till sjukhuset och betala för att få prova dem, så det blir senare... Men det fanns iaf en som såg bra ut. Efter min upplevelse med värken från helvetet häromveckan vill jag verkligen försöka skaffa nåt sånt, det fungerar inte att linda hårt med bandage eftersom man nästan stryper blodflödet då.
Fick se en del prylar till köket, men det enda jag fastnade för var nån grej man använde för att skruva av lock. Så jävla smidigt, för alla faktiskt. För det är nog ingen som tar fram en oöppnad glasburk med lock och bara öppnar den sådär... eller så är det bara jag som står och fifflar med varmvatten och knivar och svär för att sedan strunta i det...
Gratis var den med.
Och så ska hon pusha på läkaren om en sömnutredning.
Vi satt och pratade om internet och spel, och hon verkade uppriktigt sagt förvånad över hur... stort, i brist på ord, det är. Att jag faktiskt har bekanta här för att jag spelat med dem i fem år.

Vi rundade av det hela så att jag skulle hinna med nästa buss hem (vilket jag inte hade koll på faktiskt), och väl på bussen frågade jag om jag åkte gratis hem också pga kallelsen.
"Ja åkte du gratis hit så åker du väl gratis hem också" muttrade busschauffören.
Ja jo, dumma mig som inte tog det för givet.
Hela bussgrejjen gick så oväntat bra. Ingen ångest alls, faktiskt. Förutom vid en hållplats där det klev på 10 pers, då skruvade jag lite på mig, men mer än så var det inte.
Jag vill inte säga att jag är en dutti flicka för att kunna åka buss utan svårigheter är något man faktiskt borde kunna, men jag säger iallafall att jag är positivt överraskad.

F.ö så är högkostnadsskyddet otroligt...
Det här är vad en tvåmånadersförbrukning skulle gå på annars. Visserligen är det allergimediciner och hudkräm med där, men ändå.

Nu ska jag ut och sandpappra ett bord och måla det igen och hoppas på att det blir bra.