När vi åkte för att måla i lägenheten såg jag till min förtjusning att bådas namn nu stod med på tavlan nere vid porten, de stod också på dörren nu. Och mitt efternamn var rättstavat. I 90% av fallen (utan att överdriva det minsta) brukar folk stava det fel trots att jag själv skriver ner hur det ska stavas.
Men det var vackert.
Det är faktiskt första gången mitt namn står bredvid någon annans, sådär på riktigt, utan att jag behövt skriva en lapp för hand och sätta dit.
Faktiskt, så är det bara den här lägenheten och den förra där mitt namn stått "på riktigt".
Ja jag blev glad av att se det iallafall. Jag har längtat efter att ha bådas namn på dörren.
Och som de flesta som känner mig vet så är jag ett stort fan av "första gången"-saker. Kan inte hjälpa det. Allt blir så mycket mer speciellt när det är första gången.

Och den här gången tänker jag t om slänga alla kartonger och all bubbelplast efteråt, för jag planerar inte att använda dem igen. I så många år har sånt fått ligga i garderoben inför nästa flytt, men nu vill jag inte flytta på ett bra jävla tag...