Känns som en evighet. På ett positivt sätt.
Jag tycker faktiskt om att fira saker trots mina aversioner mot jul och liknande, jag vill bara att det jag firar ska ha en bra anledning. Och vad kan vara bättre att fira än dagen som ändrade mitt liv?
Vi smygfirade iofs igår i samband med att vi fick lägenheten, Erik fick en fancy chokladmuffin med ett sötfånigt ljus i det (svårt att köpa det i smyg eftersom han envisades med att följa med till affären...), och jag hade ett likadant.
Det var lite ironiskt att fira det igår också, eftersom dagen innan vi blev tillsammans kändes allt så jävla osäkert och det kändes som att det var kört. Det var också dagen jag faktiskt rodnade när jag släppte in Erik med sällskap genom dörren och var tvungen att skicka ett sms till Emma för att jag var så upprörd över att JAG rodnade pga en karl.
Det var dagen jag satt i soffan bredvid honom och inte visste alls vad jag skulle göra, men jag var nöjd bara med att sitta där. Sen höll han på att bli ollad i ansiktet, men det är en annan historia.

Haha, det är faktiskt rätt kul när man tänker tillbaks på allt...
Två månader efter att vi blev tillsammans flyttade jag.
En månad innan vår ettårsdag flyttade jag hit.
Och nu flyttar vi två månader efter vår två-årsdag.
Nästa år är vi nog bofasta.