Om mindre än två månader har vi tillgång till lägenheten.

Jag har suttit och kollat upp massa saker om Växjö och området nu.
Jag har också kollat upp MASSA saker man kan tänkas vilja köpa, men jag vet bara en sak som vi verkligen ska köpa.
Känner mig lite orolig för ekonomin som vanligt eftersom bostadstillägget ryker, men jag vet ju att det inte kommer vara någon fara. Dessutom ska jag snart skicka in ansökan om ett nytt, eftersom jag uppenbarligen kanske kan få lite hjälp iaf.

Iallafall, mottagningen där jag kommer höra hemma, med kuratorn, sjukgymnasten och arbetsterapeuten ligger rätt off i Växjö, MEN, vi bor på "rätt" sida av stan så det blir väldigt nära ändå. Gångavstånd, och bra busslinje.
Jag ska ha ett möte med alla dem på måndag, kuratorn frågade om jag ville att vi skulle ses ensamma en halvtimme innan och det tackade jag snabbt ja till eftersom det känns nervöst. Jättebra, men nervöst. När vi bokade den tiden visste jag inte när vi skulle flytta, så det kändes så jävla bra att kunna maila kuratorn och säga att det blir om två-tre månader.
Jag pratade med Johanna idag på MSN, för första gången på... evigheter, vi har bara mailat lite då och då sen jag flyttade från Sthlm. Jag använde ordet "expressrehabilitering" utan att tänka på det, och hon tyckte det lät lite skrämmande och det gör det nu när jag tänker på det. Men det blir ju en expressrehabilitering. 26 års problem ska bli mer hanterbara på under ett halvår minst.
T om genom MSN lyckas hon dela med sig av sin positiva energi, så jag blev peppad.
Det kändes bra att kunna säga att man kommit någonvart, nu när man inte haft kontakt på så länge.
Och Johanna, såklart... som alltid varit så ambitiös och flitig, nu har hon ett eget företag vid sidan av studierna. Jag var ju tvungen att googla lite på det och hon har tydligen fått ett stipendium, och blivit kallad "En banbrytande autismterapeut". Jag sa att jag var stolt över henne, för det är jag, himla stolt. Jag tvivlar på att det finns en mer passande person för det yrket och dessutom behövs verkligen sådana företag. 
Så skönt att prata med henne igen iaf, och så skönt att det känns precis som vanligt.

Det blir mycket nytt efter flytten. Men som jag sa till Johanna, det verkar vara bra folk på den mottagningen och även om jag inte nu är redo för att arbetsträna så hoppas jag på att de kan hjälpa mig att bli det rätt fort. Och det är dessutom ett annat ställe jag ska ha kontakt med, men det kanske får vänta lite längre. Jag tror kuratorn har bättre koll än mig på vad jag orkar, eller åtminstone i vilken takt man borde ta det i. 
Jag ser fram emot måndag iaf, att få göra lite mer konkreta planer nu när jag vet när vi ska flytta. Det blir fuckin on liXoM.
Det känns som att jag verkligen kommer få möjlighet till den hjälp jag behöver och att det bara är upp till mig att försöka. Förutom det här med sömnen då, men om sjukgymnasten inte kan hjälpa mig med det så hoppas jag på lite back-up när det gäller tjat på läkarna om sömnklinik.

F.ö så är adressen lite rolig. Vi ska bo på nummer 18. Bredvid oss ligger 18B. Men vi är inte 18A, vi är bara... 18. Varför det är så måste jag ta reda på innan jag blir galen...