Möte med arbetsterapeuten igår. Tror jag lämnade henne mer förvirrad än jag var. Många gånger kliade hon sig i huvudet och sa "Ja... nä.... jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu.... nä...".
Jag förstår henne, vid första mötet säger jag att det kanske vore bäst att mjukstarta med nån liten kurs eller nåt, en vecka senare säger jag i stort sett "Skippa allt onödigt, gör mig redo för jobb, för just nu är jag inte ens redo för rehabilitering".
Hon vill ta det sakta, väldigt sakta, men jag tror hon förstod att jag inte har tid att ta det sakta. Jag förklarade att det kanske inte blir bättre än såhär och att jag inte har tid att vänta på att det blir bättre.
Jag förklarade situationen med bostadstillägget, och hon tyckte det lät jättedumt, för att använda hennes egna ord; "Det låter ju inte rimligt, det är ju som upplagt för att man ska fuska". För att få det att gå runt då. Så vi ska ha ett gemensamt möte med damen på Försäkringskassan som ringde upp mig för ett tag sen. Jag hoppas nån av dem har några ess i rockärmen typ, som gör att de går efter enbart min inkomst, att det finns något sätt att gå runt det hela. DÅ känner jag att jag har tid på mig. Jag sa till henne att om det blir på det viset så skulle jag känna att jag kan lägga det hela i hennes händer, att hon fick lägga upp det hur hon ville och att jag skulle lita på henne.
För det är så jävla löjliga regler FK har... Rent teoretiskt så säger de att Erik ska ta av sina sparade pengar han hade innan vi officiellt blir sambos så att jag inte behöver helt bostadstillägg. Men de kommer inte ta hänsyn till att han har sex mil till jobbet sen, att bensin inte direkt är gratis.
Jag vill verkligen inte vara i den situationen jag var i förut, att jag får in en tredjedel av vad min sambo får in. Jag var i den situationen för länge och det gör verkligen att jag känner mig värdelös. Om det vore tvärtom skulle jag inte ha några som helst problem med det, för min inställning är ju att man är två och har gemensam ekonomi, men det funkar bara åt ena hållet för mig, heh. Och det är jobbigt att dra in Erik i det hela, att han ska behöva lämna ut en massa ekonomiska uppgifter.
Iallafall så är min arbetsterapeut lite jobbig. På riktigt, inte bara för att hon ställer dumma frågor. Hon vill så gärna ha fram intressen hos mig. Hon har t ex fått för sig att jag är intresserad av datorer. Jag vet allvarligt talat inte vad hon har fått det ifrån. Antagligen för att jag sagt att jag spelat en del, och att jag använder Photoshop. Visst vill jag kunna fixa ihop en dator helt själv för att slippa ta hjälp av någon annan, men jag skiter fullständigt i hårdvaran efter att det är fixat. Jag tror inte att någon som känner mig skulle säga att jag är intresserad av datorer.
Hon frågade hur jag kände inför flytten, om det var jobbigt, och jag sa att det iallafall skulle bli kul att inreda lägenheten. Hon sken upp och sa "Då är du alltså intresserad av inredning?" och antecknade det snabbt i sitt block och ringade in det. Jag är inte intresserad av inredning. Däremot är jag intresserad av att mitt hem ska se trevligt ut, att jag ska trivas i det. Efter att jag fått som jag vill så är det inget jag går och tänker på.
(alla "jag" och "mitt" där ska ju givetvist bytas ut mot "vi" och "vårt", men eftersom Erik inte bryr sig så mycket om just det så uttrycker jag mig så)
Jag förstår att jag inte ger henne mycket att jobba med. Speciellt inte när jag sitter och sort of försvarar mig när hon säger att jag är intresserad av vissa saker. Men det irriterar mig verkligen. Folk som säger vad jag tycker, känner och är intresserad av. Jag förstår att jag kan ge ett efterblivet intryck, men plz, inte SÅ efterblivet att jag inte vet vad jag själv är intresserad av.
Men jag tror att hon äntligen förstod att jag inte räknar med ett yrke som intresserar mig, att det är arbetsplatsen som är det viktiga. Hon fick mig iaf att känna mig lite bättre, när vi satt och pratade om hur en bra arbetsplats för mig skulle vara. Hon summerade det med att jag inte ville ta fikapauser, att jag inte var intresserad av att stå och småprata under arbetstid, att jag inte hade något emot att göra samma sak hela dagen, att sådana saker skulle göra mig till den perfekta anställda för den rätte arbetsgivaren.
Hon är irriterande också när hon sitter och berömmer mig för saker. Jag vet att hon försöker uppmuntra en och att det säkert går hem hos en del, men inte hos mig och det vill jag att hon förstår.
"Men du svarar ändå i telefonen, trots att du tycker att det är jobbigt? Det är ju JÄTTEDUKTIGT av dig!"
Ja men vem fan ska annars göra det, min sekreterare?
Jag tycker ingenting är modigt eller duktigt när man inte har något val direkt. Om jag däremot t ex låter bli att svara i telefonen för att jag avskyr telefoner, då skulle jag vara feg, i brist på bättre ordval.
Jag fick återigen höra att jag hade ovanligt bra självinsikt och ett bra tankesätt, och det var väl kul att höra. Hoppas hon kommer ihåg att hon sagt det när jag säger negativa saker om mig själv bara.

Hon ska iaf prata ihop sig med min kurator, så ska det bli ett till möte. Jag kommer försöka börja arbetsträna så fort det går när vi flyttat tror jag, men det är en himla röra med det där... Det finns så många olika ställen som har hand om sånt.
Det känns som sjukt jävla fel tillfälle att söka jobb, när allt är som det på jobbmarknaden och nu är det dessutom snart sommarlov för alla studenter på universitetet i stan... Men jobb är antagligen inte aktuellt förräns till hösten ändå.
Hon frågade om jag brukade vara inne på arbetsförmedlingens hemsida och titta efter lediga platser, men jag sa att jag bara kände mig värdelös eftersom jag inte kände att jag inte skulle klara av något av det.
För jag är inte en prestigelös tigersäljare till gasellföretag. Den annonsen var iofs lite rolig, http://pb.arbetsformedlingen.se/Standard/SokViaArbetsort/VisaPlatsannonsViaArbetsort.aspx?ids=5311528&o=7&k=780&returntourl=http%3a%2f%2fplatsbanken.arbetsformedlingen.se%2fStandard%2fSokViaArbetsort%2fSokresultatViaArbetsort.aspx%3fq%3ds(ld(199)l(7)k(780))i(80)a(20)sp(65)sr(1)c(F6EB81D3)%26ps%3dlan(7) .
Aja. Det är mest möten nu innan flytten, sen får man väl se vad som händer.