Åh vad jag hatar dem.
Därför är det så retligt att min handläggare verkar rätt bra. Förstående och omtänksam, men hon kan ju inte kringå reglerna för det. Dock gav hon mig några tips inför ansökan om bostadstillägg. Att jag t ex skulle tillägga att jag inte har något med bilen att göra, vilket är självklart eftersom jag inte har körkort. Och att Erik får så långt till jobbet och att det naturligtvist kommer påverka ekonomin. Hon sa att hon inte kunde lova något, men att det var värt att försöka.
En handläggare på Försäkringskassan som tipsar en om hur man har en större chans att få mer pengar, någon som ens hört talas om det?
Och hon ringer inte upp och slött säger "Ja jag hörde att du ville prata med mig, vad vill du? Ja, gör sådär. Hej då", utan hon tar sin tid, idag var det faktiskt jag som efter 25 minuter (där också, seriöst, vem har nånsin pratat med en handläggare där så länge när det inte ens varit ett akut ärende?!) försiktigt försökte avsluta samtalet.
Hon skulle ta kontakt med arbetsterapeuten och prata ihop sig, eftersom jag sade att arbetsterapeuten hade föreslagit det. Hon är så noggrand med att fråga mig om det är ok att hon gör saker, och fråga mig hur jag vill gå tillväga.
SERIÖST, är jag med i dolda kameran eller nåt?
Vad kommer härnäst, bra uppföljning inom vården? Att CSN behandlar människor humanare?

Erik hade med sig flyttlådor hem idag. De står där och ropar "Packa mig, PACKA MIG!", men jag ska inte packa något än... Får inte. Ska inte. Inte förräns det är två veckor kvar tills flytten.