Smörigt.

Jag vaknade upp med den här i huvudet.
Eller ja, klockan (telefonen alarmerade) ringde och jag höll på att välta vattenglaset som stod bredvid när jag räckte mig efter den eftersom jag knappt orkade röra på mig och inte orkade öppna ögonen.
Det var en sån där morgon då man undrar vad i helvete man gjort i sömnen, eller i position man legat, för att man känner sig så mör och öm i hela kroppen.
Jag fick iaf låten i huvudet, och snoozade, halvsov och kunde inte få bort låten.
Snoozade en gång till (vad jag alltid orkar störa mig på så pass tidigt är att min klocka snoozar i 9 minuter, och jag förstår inte varför det är just 9 och inte 10. men det kanske är standard, jag vet inte...), hade låten i skallen.
Sen gick jag upp och den har gått på repeat sedan dess.
Jag överger mig till smörigheten. Jag har en riktig soft spot för sådana här låtar. Och jag har totalt accepterat det faktum att jag gillar Bon Jovi.



En annan låt jag brukar få på hjärnan och som brukar krävas en hel dag på repeat är denna.
Nåt år på SRF spelade våra tältgrannar denna på repeat, och jag fastnade direkt, men av någon anledning så tog jag inte reda på vilken låt det var, så det var lite knepigt i efterhand. Fast jag fattar fortfarande inte vad låten handlar om, och det stör mig varje gång jag lyssnar på den. Inte orkar jag ta reda på det heller.


Kommentarer
Postat av: Ylva

Min snoozar också i 9 min. Skitstörande. Varför inte 10? eller 8 åtminstone. Nog för att 9 är mitt lyckonummer så är det ojämnt!

2010-06-12 @ 21:31:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0