Igår kom svärfamiljen med flyttgröt, och innan det var det full fart på städningen och fixa de nyinköpta gardinerna och sånt därnt.
Ett tag trivdes jag väldigt bra med hur ren och fin lägenheten var, att alla småsaker var undangömda och sådär. Synd att jag aldrig skulle kunna hålla det så i längden.
Maten var uppskattad (klyftpotatis med morötter, lövbiff och grönpepparsås, Scharzwaldtårta och Dajmtårta till efterrätt), och de verkade tycka att lägenheten var fin.
Vi slog oss ner i soffan och herrarna i familjen, satte sig bredvid varandra. Efter ett tag tyckte jag att Erik skulle sätta sig emellan sin bror och sin far eftersom de nyptes och slogs, sen insåg jag att Erik var likadan själv när han väl hamnade bredvid dem...
Det var mycket trevligt att kunna bjuda på mat iaf.


Efter det åkte Erik och köpte Avatar, eftersom vi inte sett den än. Jag hade inga höga förväntningar, jag har extremt sällan det nu för tiden, men nog trodde jag att jag skulle tycka att den var bra eftersom jag faktiskt inte ens hört talas om någon som inte tyckt om den.
Men oh well. Den var väl sevärd. Den var inte min kopp té helt enkelt. Lite för mycket fantasy och animation för min smak.
Hela grejjen med att folk får sig en tankeställare om att man ska respektera naturen och att allt hör samman, det var ju inget nytt i filmvärldne men tydligen så behövdes det en animerad film med stora, söta blå varelser för att en del skulle se det.