Skrivbordet har varit planerat sen ett bra tag tillbaks, och Erik (återigen, lyx, lyx, lyx att han kan fixa allt sånt!) kom hem med allt vi behövde en dag. Så vi passade på att ta en hylla(aktig) sak också. Jag vet inte om Erik förstod att man inte kan ha en sådan nyans av lila som den hyllan hade i ett sånt här vardagsrum, men jag är säker på att alla andra håller med mig. Oh come on, svart är aldrig fel ändå...
Hela ovansidan av skrivbordet var vitt, och jag tänkte att om man gör hela svart så kanske det blir lite för mörkt i den delen av rummet, så vi försöker få sidorna att förbli vita. Misslyckas det så är det ju inte värre än att man målar det svart i efterhand. Sen har jag ju en annan liten plan för skrivbordet, men vette fan hur det skulle funka rent praktiskt med burkarna...
Det är bara en liten hake med målningen också; man måste vänta nästan ett dygn innan man tar andra strykningen, och... det här kommer väl som en överraskning, men vi sitter rätt mycket vid datorerna. Det är väl några timmar per natt som ingen sitter där. Så det hela innebär att vi inte kan använda skrivbordet på nästan två dygn.
Nu är det ju inte så att någon av oss döööör om vi inte kan använda datorerna, men för mig som är ensam hemma hela dagarna är datorn sjukt viktig som tidsfördriv, också för att kunna se på film och tv-serier. Och bara prata med folk, utan en dator skulle jag verkligen ha noll att göra.
Och jag måste ju ha min dagliga dos av morgonserie, så jag slängde upp den på vardagsrumsbordet. En mer ergonomisk ställning finns nog, faktiskt så funkar det inte ens att använda den som vanligt, men det funkar mycket bra till att se på serier på datorn, eftersom jag bara lutar mig tillbaks i soffan.
Jag är lite oroad över vad som verkar vara luftbubblor på det målade, men det känns som att det fixar sig med en slipning sen. Jag säger som Eriks bror; "Händige Erik slår till igen". Vilket vid tillfället var menat som sarkasm men faktum är att han ÄR händig, så det känns som att jag hädanefter inte kommer behöva oroa mig för saker i lägenheten, och när jag ska göra om småsaker och så. Jag tycker fortfarande att det är lite lustigt att vi just här faller in i könsstereotyperna; jag vill göra om när det gäller inredning, berättar för honom hur jag vill ha det och han kommer med de praktiska lösningarna.
Och som bonus behöver jag inte skämmas för att jag sitter och dreglar över hantverkaren som springer omkring i arbetsbyxor och bar överkropp, eftersom det är min alldeles egna hantverkare.

Den nya serien för mig är f.ö Brothers and sisters. Jag vet att jag halvsett nån halv säsong här och där på TV. och att jag verkligen gillade den, men nu ser jag den från början.
Mycket bra serie, mycket bra karaktärer.

Haha, det gör seriöst ont i benen att sitta i den här ställningen och skriva, så jag slutar nu...