Hahaa, jag fick för mig att kolla igenom ett fack jag har på väskan, och förutom ett gammalt kvitto från Konsum i Arboga och lite randomgrejjer hittade jag den här.
Jag vet inte riktigt varför men jag och Emma pekade ofta finger åt varandra, det blev en vana som höll i sig rätt länge. Det berodde antagligen på att vi båda sa korkade saker ofta och inte tänkte på det förräns den andra påpekade det och då blev man trött och räckte upp långfingret helt enkelt. Det var ju ändå menat med lite kärlek och absolut inte något elakt.
Några år senare när jag bodde i Märsta så skulle vi åka till andra sidan stan och två engelsktalande snubbar fick för sig att göra oss sällskap på tåget. Någon av oss sa något korkat och den andra påpekade det och fick ett långfinger tillbaks, vilket förskräckte dem. De trodde väl att det var allvarligt menat, och vi tänkte väl inte på att det faktiskt kunde se väldigt dumt ut förrän vi såg deras miner. Men Emma förklarade att "We like eachother so we do like this" och räckte upp långfingret och log. Vilket naturligtvist var ännu mer förvirrande för dem, men det var så hysteriskt kul och några år senare fixade Emma sådana pins åt oss. Jag tror att vi är mästare på att göra oförståeliga saker...
Det var f.ö tågresan från helvetet, 1 ½ timme på pendeltåget och båda var alldeles dödligt pissnödiga så det knappt var sant. Och eftersom vi inte lyckades skaka av oss snubbarna som var otroligt jobbiga fintade vi bort dem i Rönninge och sprang till vår skjuts.

Den sommaren kan nog summeras med korv. Det är bra när man köper en korv i ett korvstånd på Drottninggatan och inte kan motstå ett köpa en korv i nästa korvstånd också ;D