Nu har läkarna glömt bort mig igen.
Jag har en viktig medicin som jag alltid fått med tre månaders intervall, i flera år. När det hade gått två månader fick jag en tillfällig läkare som skulle skriva ut den, och han tyckte att den skulle räcka dubbelt så länge. Inte så skoj, men jag hade ändå en hel del över eftersom det är en behovsmedicin och jag hade verkligen ansträngt mig för att inte använda den mycket alls. Speciellt eftersom min metabolism är så idiotisk så jag alltid behöver högre doser än normalt av allt vilket nya läkare inte hinner sätta sig in i. Jag orkade inte diskutera utan tänkte att nästa läkare skulle gå på alla tidigare läkares spår.
För en vecka sedan ringde jag och skulle förnya receptet, och sekreteraren skulle vidarebefordra det. Idag ringde jag och frågade varför det inte hade kommit in.
"Vänta lite så ska jag se... hmmm... jag ser ju att han har tittat på det, men... han verkar inte ha gjort något åt det. Jag vet faktiskt inte varför... varför inte något har hänt. Jag ringer upp honom nu på en gång".
Jag tyckte faktiskt synd om henne, hon skämdes verkligen. Och där sitter man och är så upprörd så man håller på att koka, men det är ju verkligen inte hennes fel så jag kan ju inte skälla på henne. Egentligen borde jag sagt att jag förstod att det inte var hennes fel för det lät verkligen som att hon trodde att jag tyckte det.
Det ordnade sig rätt fort iaf, men nästa oerhört trevliga överaskning var att jag trots frikortet kommer behöva betala en del för sömnmedicinen eftersom jag vill ha en sort som fungerar på mig istället för den importerade varianten.

Det var bra när apotekspersonal blev skyldiga att erbjuda kunden en billigare variant av medicinen.
Det var mindre bra när man fick börja betala mellanskillnaden om man ville ha den "riktiga" varianten, men det kunde kringgås genom att be läkaren att kryssa för att liknande preparat ej fick erbjudas på receptet för då gick det på frikortet.
Det är så jävla mycket mindre bra att man nu inte har något val. Förra gången jag fick ett recept på en medicin där han hade glömt att kryssa i rutan FICK jag inte ens ta den dyrare varianten. Tjänar ni mycket pengar nu eller? Samarbetet verkar funka rätt bra mellan läkemedelstillverkarna och vården, speciellt när en del läkare totalvägrar att kryssa i rutan och säger "Om du vill ha den dyrare kan du minsann betala den själv.". Nästa steg är väl att de börjar sälja tröjor med "Jag använder Actavis mediciner!"-tryck i väntrummet där läkarna får provision på tröjorna de säljer.

Jag är så trött på att apotekspersonal påpekar det hela tiden också, att det minsann är samma aktiva ämne och att de är likadana.
De ÄR inte likadana. Det är olika bindemedel och bindemedlet påverkar hur det tas upp i kroppen. Den här billigare varianten tar inte just min kropp upp lika bra eller snabbt ALLS som den riktiga, det är riktigt usel effekt och den kommer långsam. Som att ge en patient med allvarlig smärta en alvedon istället för morfin.
Det var inte hela den roliga grejjen heller, just den här läkaren skriver ut en förpackning på 98 st istället för 100. Och det är bara den importerade varianten som finns i en förpackning om 98 så det var otroligt mycket krångel förra gången han gjorde så och apotekspersonalen fick ringa runt och fråga hur de skulle göra och till slut fick de ringa läkaren. Och en snäll dam på apoteket fick antagligen skäll eftersom hon hade dragit slutsatsen att läkaren hade skrivit fel eftersom den förpackningen inte finns i sortimentet och istället lade hon in en beställning på en 100-förpackning, vilket hon tydligen inte fick göra.

Jag avundas inte de som på något sätt står emellan mig och mina läkare. Det känns som att de alltid blir jätteförvirrade och trötta.

Jag gnäller rätt mycket över sånt här, men ofta känns det som att det står mellan att bli ledsen eller att bli arg, och då blir jag hellre arg. Speciellt när jag faktiskt tycker att de gör fel, och att reglerna är dåliga. Låter jag mig själv bli för ledsen så orkar jag inte säga emot eller fixa saker, blir jag arg så ger det lite extra energi att orka ringa samtal tills en viss sak är ordnad eller tills jag fått svar på frågor.