Kollat runt bland lite kurser nu.
Det jag letade efter mest var väl något som hade med foto att göra, och jag hittade några, en ren fotografikurs och en bildbehandlingskurs. Det lät skitbra först, men sen tänkte jag hur det skulle kunna se ut på fotokursen, och hur lärarna skulle kunna vara. Och jag minns ju hur det var i gymnasiet, det var skitjobbigt att behöva vara kreativ på beställning och några värdefulla kunskaper inom t ex komposition fick man ju inte med sig. Sådant lär man sig ju. Nu vill jag minnas att vår käre klassföreståndare som också var vår fotografilärare sa att vi inte skulle bry oss så mycket om "reglerna", men jag är rädd för att andra lärare inte ser det på det viset. Fyfan vad begränsad man skulle vara om man vid varje fotograferingstillfälle tänkte på alla de reglerna. En bra bild blir ju inte dålig för att man inser att man brytit mot en regel.
Vad vi lärde oss i skolan (förutom hela framkallningsprocessen då vi fotograferade analogt) var grundläggande tekniska saker, och det var ju nyttigt, och olika simpla övningar som att sätta fokuset som man ville. Och övningar som "Ta kort på en äldre person", "Ta fem porträtt där huvudena är beskurna". Sen kommer jag faktiskt inte ihåg så mycket mer, känns mest som att man gled in, lärde sig grunderna, lånade med sig kameran hem under större delen av lektionerna eftersom lektionen var två timmar sist på fredagen, lämnade in alla uppgifter och fick MVG. Eller jag tror jag bara fick VG på A-kursen, men whatever. Vi fick välja mellan fotografisk och- rörlig bild när det var dags för B-kursen, A-kursen var obligatorisk, och B-kursen tog jag mest för att jag inte ville ha Rörlig bild.
Fyfan, jag är så himla glad att jag slipper framkalla bilder igen, ibland har jag försökt förklara för folk exakt hur jobbigt det är, men det går knappt. Det är säkert lättare nu för tiden, men då var det fan krabbigt... 
Först skulle man i TOTALT mörker vira filmrullen runt en spole och sätta spolen i en burk och sedan skruva på ett lock och hoppas på att burken nu blev ljustät.
Sen fick man gå ut i ljuset igen så man ser vad man håller på med.
I med en viss vätska i burken, och sen skulle man stå och vända på den med vissa intervall... Den första omgången skulle t ex vändas upp och ner fem gånger var 30:e sekund i ett visst antal minuter, eller något liknande, minns inte siffrorna. Vätskan efteråt var inte lika jobbig men man skulle ändå vända den upp och ner på ett liknande sätt.
Själva kopieringen sen var rätt mysig, den var i det vanliga mörkrummet. Att sitta och prova skärpa, kopiera själva bilden och sedan ett visst antal sekunder (minuter?) i första baljan med kemikalier, sen ett visst antal minuter i nästa och där började bilden framträda på pappret, och sen ett visst antal minuter i tredje för att sedan få ligga under spolande vatten i några timmar.
Det var kul att få lära sig, men nej tack...
I B-kursen körde vi bara digitalt iaf så då kunde man experimentera lite mer vid fotograferandet, om bilden blev helt fel så var det ju bara att ta bort den. Men de flesta var så oseriösa på den kursen, och jag minns att jag flera gånger blev så fruktansvärt irriterad på att folk inte följde instruktionerna för övningarna...
- Men huvudet är ju inte beskuret.
- Nämen vaddå, bilden är ju fin ändå!
Som sagt så lärde man sig inte så mycket, jag tror inte heller att läraren var riktigt behörig, MEN det höll mitt fotointresse vid liv. Och gjorde att jag slutade tidigt på fredagarna...

SÅ, nu vet alla hur jag upplevde fotografikurserna i gymnasiet vilket inte alls var poängen, poängen var att jag är rädd att det bara blir en upprepning av det. Jag måste nog kolla på vilken nivå det ligger på.
Och bildbehandlingen, allt sånt kan man ju lära sig på nätet nu för tiden, så det går nog bort.

Sen kom jag till Språk, och det kändes också lite rätt sådär. Naturligtvist så hade de varken latin eller finska i just Växjö, men isländska hade de. Det har jag funderat på i flera år men jag har aldrig kommit till skott eftersom det bara är något jag vill lära mig för skojs skull och jag har inte kunnat avvara tid eller pengar på det, men om jag ändå kan gå kursen gratis och SKA gå en kurs så varför inte? Jag funderade också på franska. Jag läste det i högstadiet men hade noll intresse av det då. Men grunderna sitter ju kvar och det är himla irriterande att bara kunna grunderna i ett språk och känna att det man kan sakta försvinner från minnet. Dessutom är chansen hyffsad att jag får användning för det.

Det är ju Folkuniversitetet som "ska" vara seriösa, men när de har kurser som
"Facebook - en ny värld