Det var ett sånt där brev från ett företag som anordnar klassåterträffar.
Innan jag hann läsa vilken klass de syftade på försökte jag gissa men det var tamefan omöjligt för jag kunde inte komma på någon av mina tidigare klasser som ens skulle kunna tänka sig att vilja samlas igen...
Det var från högstadiet iaf.
Haha, jag garvar på mig...
500 spänn ska de ha för att ha skiten på STADSKÄLLAREN i Arboga. Jag vette fan om jag ens skulle åka och träffa klassen lite snabbt i Arboga öht om de ens betalade mig 500:-... Visst finns det några som det skulle vara kul att träffa igen, men hela grejjen är bara så överdriven.
Och jag vill inte åka till Arboga. T om de som är inflyttade säger att den hålan är värre än andra.
Och Stadskällaren är så tattigt... Jag gillar inte fancy ställen alls, herregud Snövit var stammisstället i Sthlm och Dovas var man också på en hel del, men på Stadskällaren känns hela stället som en stor återträff, man känner alla man springer på.

Jag träffade en gammal klasskompis när jag bodde där sist, och vi skojade lite om det, han sa att han funderade på att dra ihop en sån återträff på skoj och se vad som hände. För vår klass var inte kända för att ha nån sammanhållning direkt...

Och faktiskt inget ont menat, men jag förstår faktiskt inte hur folk kan bo kvar där. Visst är det kanske fina områden på landet runtomkring, och det ligger ju bra till geografiskt sätt, men hur folk kan trivas i den staden? Det var sorgligt när jag bodde där senast och sprang in i folk man kände innan, och hörde saker i stil med "Äh, vad ska jag annars göra, jag är ju uppvuxen här så jag kan lika gärna bo kvar. Jag hatar stan, men vafan. Jag känner inte till något annat".

Men det kunde varit värre, jag hade antagligen dött av skrattkramper om brevet hade gällt klassen från gymnasiet.