Förut tyckte jag att det var otroligt jobbigt att verkligen släpa sig upp innan kl 11 trots att jag hade sovit tungt (men antagligen inte bra). Jag fick otroligt dåligt samvete när jag sov till längre än 9.
Nu sover jag så jävla bra (på riktigt tror jag, även om jag behöver hjälp med att somna) att det istället är jobbigt att vakna kl 2.30 och inte kunna somna om, alls.
Mellanläge, någon?
Men jag föredrar detta iaf, logiskt nog så fungerar det bra om jag är vaken längre. Då vaknar jag fräsch som en nyponros strax efter 8, och det känns lagom. 6-8 timmar sömn verkar vara grejjen för mig. Jag har bara velat sova rätt tidigt och mycket de senaste dagarna, ty insättningsbesvär all over igen är not teh shit. Känns bättre att sova bort eländet än att sitta och tänka och komma in på negativa tankespår, ingenting blir bra och det slutar bara med att jag vill ligga i sängen och bli kramad av Erik. Även om jag vet att alla känslor inte är på "riktigt" så känner man ju ändå det, det går ju inte att ignorera bara för att de beror på insättningsbesvär.

Det verkar iallafall vara som så att jag helt enkelt haft brist på en sorta hormon (http://sv.wikipedia.org/wiki/Melatonin)  och att min kropp fungerar bättre när jag får ett tillskott av det. Att jag kommer ha svårt att somna är nog något jag verkar få dras med, likaså bristen på melatonin, men det är helt underbart att känna att man sover bra iallafall.
Oooch jag tycker att det är bättre sent än aldrig innerst inne faktiskt, men jag är lite (rätt mycket egentligen) irriterad över att de inte låtit mig prova (trots tjat) det tidigare. Det hade ju underlättat att kunna sova normalt, speciellt under skoltiden.
Meeen, jag sover normalt nu så det är det jag får försöka fokusera på.

F.ö så har jag träffat min blivande kurator, efter mycket om och men från min sida. Hon är jätteliten och tunn, men vänlig och lyssnar utan att avbryta, ber om ursäkt när hon råkar avbryta, och det viktigaste av allt; hon förutsätter inte saker utan lyssnar på hur jag upplever det. Hon är rätt gammal, men verkar vara förvånansvärt öppen för nya saker. Hon verkar noggrand och noga med att jag ska förstå hur hon tänker.
Hon kom dessutom hit till mig istället för att jag skulle åka dit, hon satt i bilen i en timme i snöstorm för att vi skulle kunna ha ett möte. Och frågade några gånger om JAG kände mig bekväm med att ha henne i mitt hem, och sa att hon förstod om det kändes obekvämt eftersom hon trots allt är en främling.
Jag tror det blir bra. Det ska bli skönt att ha någon att bolla tankar med och som kan styra in mig på rätt spår igen.