Just nu saknar jag verkligen den staden.
Pratade med en bekant igår, om för och- nackdelar. Att alla människor och hetsen var en stor nackdel. Men att det ändå fanns stunder när man kunde stå på t-centralen vid rusningstid och känna att allt var bra. Jag minns fortfarande när agorafobin hade släppt någorlunda och det inte längre var panikrelaterat att åka nedför rulltrapporna på centralen. Och den känslan kom ofta tillbaks långt efter att jag ens tänkte i de banorna, känslan av att det inte längre var jobbigt på samma sätt. Halvvägs till min destination, i en smockfull t-banevagn kunde jag ännu känna "Fan det här funkar.". Sen är det väl ingen som tycker att det är KUL att åka pendel eller t-bana, det är antagligen jobbigt för de flesta. Trångt, massa folk, förseningar hela tiden osv, men man kommer dit man vill.

Jag saknar Gamla Stan sommartid när man kommit bort från turistgatorna och kommit till de delarna där det var rätt lugnt och skönt. Eller att sätta sig vid vattnet och bara dricka en cola.

Jag saknar Snövit och folk som däckar där och folk man kan göra flätor på. Jag saknar maten där trots att jag aldrig nånsin beställde nån själv, haha. Jag saknar att man har så många ställen att välja på om man ska ut, Copperfields var alltid mysigt och jag saknar att ta några 25:-öl på Dovas innan man gick över gatan för att spela biljard.

Hell jag saknar t om förfesterna på väg till festen. Samma sträcka skulle vara obotligt tråkig om man inte har några öl och några vänner med sig. Förfest på bussen var ju standard.

Det känns konstigt att jag inte har bott där på över 1 ½ år. Det som känns mest dumt är att jag fortfarande inte har hittat något som känns hemma. 1 ½ år känns som rätt lång tid när man inte har hittat hem. Det känns mest som att man bara sitter och väntar och försöker, typ.
Jag försöker hela tiden hitta nackdelar med den förbannade staden, men hur mycket jag än försöker intala mig saker och ting så fungerar det inte riktigt. Jag kände mig bekväm där. Och det var en stor trygghet att veta att man hade många möjligheter eftersom det är en såpass stor stad ändå.
En jävla hatkärlek är vad det är.

Just nu känner jag mig som Sam i Lord of the rings, när han pratar om The Shire >_< Förutom gnället då...