I helgen var vi på Bolistmässan i Jönköping, på Elmia.
Det var stort.
Det var alltså en mässa för butikskedjan som Erik arbetar i, där leverantörer ställer ut sina prylar och försöker få kontakt med butikerna. 900 pers var det där, tror någon sa att det var 200 utställare också.
Jag fick en precis likadan nametag att hänga runt halsen som de övriga som faktiskt arbetar där, med butiksnamnet, mitt namn och orten där butiken ligger. Först blev jag överraskad, sen kände jag mig lite ball, lite VIP-sådär, sen kändes det bara... så jävla bra. För folk tog mig för en normalt arbetande människa och inte som den looser man är, det fanns ingen anledning för någon att tro något annat än att jag var en del av företaget när jag gick omkring med en sån. Jag kände mig normal och det kändes så jävla bra. Det kändes väl mindre bra när säljarna frågade mig saker som hur mycket "vi" brukade sälja av vissa saker och sånt för då var jag ju tvungen att säga att jag bara var med som sällskap, men ändå.
Säljarna var ju förstås otroligt trevliga, en del var det lite väl mycket tv-shop över. Det var oerhört mycket handskakande och artiga leenden från min sida, men det kändes ok. Det började inte så bra, jag trodde inte att jag skulle vara en del av det hela på det viset så jag stod med en kladdig bulle i högerhanden när den första säljaren skulle skaka hand med mig, så det blev ett "Eh, ursäkta mig lite" och diskret torka av mig lite innan jag kunde skaka hand. Det kändes lite... "Hej, jag har inget hyfs" men efter det så var jag beredd på handskakandet.
Vi var lite uppdelade så jag och Erik gick med en av cheferna och en till, och jag var allmänt imponerade av deras sociala skills. Helt oförståeligt för mig, och lite nedstämmande för det känns som att jag aldrig skulle kunna prata så med främmande människor även om jag övade häcken av mig. Men de bara gled fram och småpratade om allt möjligt blandat med jobbsnack, och jag blev lite avundsjuk faktiskt.

Det var godis n stuff ÖVERALLT, och man fick lite gratisprylar här och där. Den allra bästa var förstås den lilla flaskan Jäger med världens sämsta rim som ändå får mig att garva varje gång jag ser på den.
Den man kommer ha minst användning för (förutom den fula beiga kepsen) är väl slimet... Jag vågar lägga ut bild på den enbart för att vi faktiskt hittade en sån i en affär igår. Det är alltså ett slime som man använder för att städa med. Som en av Eriks chefer sa; Men hur tänkte han, han låg i sängen och tänkte "Man kanske borde uppfinna ett slime att städa med!". Och "Skitsmidigt att ge till ungarna när de är skitiga, bara att säga att de ska leka med det här slimet en stund så är de rena sen".
Högteknologiskt var det ju t om. Nä det var bara skumt. Men jag ska väl prova det nån gång sen.

En väldigt god lunch, annat gott att äta och dricka och ca åtta timmars konstant gående/stående bjöd en av cheferna oss på dricka, och sa att vi kunde sätta oss och vila medan han fixade färdigt det sista. Det var himla schysst, och det var en ren välsignelse för fötterna... Jag segnande ner i en soffa vid entrén, tog av mig kängorna och njöt av en Newcastle. Fyfan, fötterna alltså... Knäna. Ryggen. These feet were not made for walking.

På kvällen var det galej och god mat, sen hem tidigt dagen efter. Jag däckade så hårt runt 20-tiden på kvällen när vi var hemma, och det var så skönt att sova i sin egen säng.

En utförligare beskrivning finns på helgon för de som är behöriga till dagboken. Det känns skumt att beskriva dagen utan att skriva för mycket, det var trots allt en Bolist only-mässa.
Jag fick iaf ta en mer utförlig funderare på om jag inte ska försöka köpa ett par nya skor ändå. Det känns som att kängorna kommer att fördärva min rygg. Och det är skitsorgligt för jag älskar dem. De är så bekväma och passar till allt jag har på mig, smidiga att ta på och av, vattentäta, och jag har inte haft något annat än kängor i ca 8 år. Men det är ju ett par Getta-grips (jag har varit märket trogen nästan hela tiden) så de är ju inte bra att gå i egentligen... Jag vet inte vad jag vill ha för skor annars. Gympaskor är ju bekväma när man väl vant sig, men sällan vattentäta. Jag får fundera...