Mhm, vi var på en visning igår.
Krångel redan innan visningen eftersom snubben som bodde där inte fattade att han skulle möta oss utanför och vi för den delen inte ens fått reda på att den som skulle hålla i visningen var den nuvarande hyresgästen, men vi kom in iaf. Och fick en chock.
Tapeterna i hallen var lila. Med ett maskrosmönster. Sådär som maskrosor ser ut när de har blivit vita och fluffiga. Men maskrosorna var i nåt brunaktigt tryck och mönstret upprepades så att det gav ett FRUKTANSVÄRT förvirrat intryck.
Sådär, så man verkligen hajjar till och nästan måste smälla till sig själv för att komma över synen.
I vardagsrummet var det en lattefärgad fondvägg, och det kan jag ju förstå för det är ju trendigt även om det verkligen inte är min kopp thé. De andra väggarna var vita, vilket skulle varit helt ok om det inte vore för att de hade ett vitt glansigt mönster på sig. Det liXoM... hur tänkte de där? Det kanske inte låter så illa, men det VAR illa. För det passade verkligen inte ihop på något sätt och gav en återigen ett förvirrat intryck.
Köket var litet, men det var inte det första jag tänkte på när jag tittade in där. Det var den gigantiska bollen med hål i som skulle föreställa en lampa, den gigantiska bollen som var ca 1 meter i diameter och hängde ca 20 cm över bordsytan. Köket VAR inte jättelitet men det kändes som att den där bollen tog upp hela rummet.
Och möblerna. Möblerna... Det såg ut som att han hade suttit och tittat i tidningen "Trendiga möbler 2009" och pekat ut saker på måfå. Bara valt saker som var trendiga utan att tänka på sin egen stil öht.
Det var inget fel på möblerna i sig (även om jag hatar såna soffbord, jag gillar inte retrostilen), men att kombinera alla dem, och dessutom tillsammans med väggarna, det övergår mitt förstånd hur man kan göra det.
Jag känner inte att jag är direkt intresserad av sånt där även om jag har mycket klara åsikter om vad jag kan tänkas ha i mitt hem och hur saker ska kombineras, och jag bryr mig inte mycket alls om hur folk har det hemma. Det kan iofs ha att göra med att de flesta av mina vänner och bekanta har åtminstone hyffsad smak och en känsla för sunt förnuft, men det hade inte denna människan. Jag ÄR iofs petig eller vad man ska säga, jag reagerade t om starkt på att han hade en svart toasits i ett annars skönt grönt badrum med lite blomtryck typ. Jag älskar svarta toasitsar, men i det badrummet såg det bara ut som att någon hade tänkt "Jag SKA ha en svart toasits, även om det förstör helheltsintrycket!".
Det såg verkligen ut som att de hade plockat ut fyra helt random person som fick turas om att välja en möbel till varje rum (och till vardagsrummet skulle det då varit två personer som valde väggarna...) utan att alls veta vad de andra valde eller vad det var för färg på väggarna.
Jag frågade om han visste om det var några väggar som skulle tapetseras om, och då sa han stolt att allt var nytapetserat... Det är f.ö skitlustigt, jag hade frågat hyresvärden innan om man fick måla om, och det fick man "bara inte färgvalet springer iväg". Om de accepterar de där tapeterna så lär de lagt ribban rätt högt så att säga...
Jag har svårt att släppa det. Jag kan ta att man har dålig inredningssmak, men det där var inte ens en smak. Och det värsta var nog att det verkligen såg ut som att någon hade ansträngt sig för att få det snyggt.
Men oh well, att han trivdes sådär är ju huvudsaken.
Sovrummet var nog ok, men jag vet inte, för jag var skitstressad eftersom han hängde över axeln hela tiden och det dessutom låg en katt i sängen. Jag tål inte katter.

Det är antagligen ingen lägenhet vi kommer tacka ja till iaf. Det var mycket som inte kändes rätt helt enkelt. Den skulle helt klart funka, men det har kommit upp lite fler alternativ och det var trots allt vår första visning.
Det hela fick mig också att tänka på hur JAG ska bete mig vid en eventuell visning här, jag kommer nog fråga om de vill gå runt i fred eller om de vill att jag följer med och svarar på eventuella frågor.
Jag undrar om Erik har lyckats få bort tapeterna ur sitt huvud än...