Min handläggare ringde någon gång för nån vecka sen och skulle ringa tillbaks dagen efter med väldigt viktig information. Det väntade jag mig inte att hon skulle göra, men jag som är jag hade ändå alltid telefonen med mig, t om på toa, om hon skulle ringa.
Igår var kuratorn här, vi tog upp saken jag och handläggaren pratade om, och kuratorn skulle ringa henne.
Jag står fast vid att kuratorn är bra.
Vi pratade om något intyg och gamla journaler, och hon frågade om hon hade mitt tillstånd att kolla upp en viss sak i en journal.
Jag svarade att de borde ha en fullmakt som jag skrivit på för det, och visst hade de det, hon ville ändå fråga mig. Så att jag hade koll på vad hon gjorde. Det var omtänksamt tyckte jag.
Vi pratade om praktiska saker mest, och jag kommer ha ett stort möte med nästan alla involverade nån gång sen. FK, AF, läkare, osv, för att diskutera vilka alternativ jag har och så att alla är på samma sida typ, eftersom myndigheter kan ge olika besked och t om personer inom olika myndigheter... Hon var tveksam till om jag skulle orka ha alla med på samma gång, men förstod också när jag förklarade att jag ville att alla skulle höra vad de andra sa så att inget kunde missförstås.
Erik fick träffa henne en snabbis när han kom hem på lunch, och tyckte hon verkade bra.
Hon körde 6 mil hit, på hala vägar, och bad så mycket om ursäkt för att hon var fem minuter sen.
Ja jag gillar henne...

Iallafall så ringde min LSS-handläggare idag.
- Ja förlåt att jag inte ringde tillbaks dagen efter, det blev så mycket...
- Det är ingen fara, jag hade inte väntat mig det heller.
- Ursäkta?
- Jag hade inte väntat mig att du skulle ringa tillbaks då du sade att du skulle göra det, kommuner och myndigheter gör sällan det.
- Jasså, det tycker jag inte lät så snällt
- Att de inte ringer vid avtalad tid?
- Nej, att du sitter och säger att vi inte ringer tillbaks.
- Det är ju bara så det är, ni är säkert för upptagna för att ringa när ni säger att ni ska göra det
- Ja jag tyckte det var oförskämt...
- Ja jag tycker att det är oförskämt att inte ringa vid avtalad tid.

Sen avslutades samtalet rätt snabbt, och jag är inte längre en del i LSS.
Jag var nöjd över samtalet. Jag vet inte hur många gånger jag sagt "Nej det är ingen fara" när de ringer några veckor för sent, eller när JAG ringer DEM, och egentligen är det för jävla dålig stil men numera så förväntar jag mig ju att de inte ska ringa. Jag har aldrig gnällt över det, så det här var faktiskt första gången jag sa något om det öht, när man pratat med dem.
(dem = myndigheter och liknande)
Och jag förstår inte hur hon kan tycka att det är oförskämt att jag inte förväntade mig att hon skulle ringa när hon faktiskt inte gjorde det, när hon inte gjorde det förräns hon blev påmind av en annan instans... Jag lade ändå fram det på ett lugnt sätt och det är faktiskt inte mitt fel att sanningen svider.
Vilket får mig att tänka på en annan konversation för många, många år sen...
- Förlåt för att jag är ett svin.
- Det gör inget, jag är van vid det här laget.
- Jaha, tack då *blir sur*

Haha, folk är så jävla roliga. Det är fan folk i ett nötskal...

Ja hur som helst. Jag har ingenting att göra med LSS längre, men jag får behålla tandvårdskortet. Och det var ju det enda jag ville ha. LSS var tydligen mycket mer begränsande än den andra, eh... "lagen" när det gällde det mesta. Bl a så får man inte gå folkhögskolekurser om man har LSS utan bara delta i studiecirklar vid UNDANTAG, när man är en del av den andra "lagen" så är det lite mer fritt. Man får inte heller arbetsträna med LSS, och det är ju det jag ska försöka göra.
Inom en vecka får vi veta om vi får lägenheten iaf. Får vi inte den så är det både bra och dåligt. Det känns mindre dåligt eftersom jag nu vet att de faktiskt tillämpar förtur, dock vet jag inte reglerna riktigt men det ska kuratorn ta reda på.