Stress.
Idag på kursen var det en snubbe som pratade om stress, och stresshantering.
Till skillnad från den förra som "föreläste" så var den hära rätt bra, och hade bra humor.
Som vanligt är vi i gruppen mästare på att halka in på andra ämnen när vi börjar diskutera, så han hann nog inte med allt, men han ska komma dit två gånger till.
Jag lärde mig faktiskt en del, men det är lite svårt att förklara utan att använda två A4-papper. Men bland annat hur kroppen/hjärnan inte kan skilja på fantasi/tankar och verklighet. Om man t ex tänker "Tappa inte glaset nu, tappa inte glaset nu" så hör inte hjärnan det där "inte" utan den snappar bara upp "tappa glaset", och vips, så har man tappat glaset.
Han pratade också om att hjärnan faktiskt kan bygga nya nervbanor bara man tränade i ca 21 dagar i sträck. Och DET var intressant. Han tog upp det i samband med stress, att man kunde träna sig att lägga märke till saker när man var ute och gick och bli mer uppmärksam (riktigt så var det inte, men nåt liknande) men jag har ju det motsatta problemet. Så jag frågade faktiskt om det gick att träna åt det motsatta hållet. Alltid när jag ställt liknande frågor så har de blivit tysta (ärligt talat så tror jag att många av de som föreläst tycker att jag är jobbig som ställer såna frågor, men wtf, jag är ju där för att lära mig), men han sa faktiskt att det gick. Han fortsatte med att säga att det var ett vanligt problem för folk med ADHD, som exempel, och då sa jag faktiskt att jag hade ADD. Vilket var bra, för inte bara fick jag svar på det, utan en tjej kom fram under pausen och sa att hon precis hade diagnosticerats med det och hon verkade inte fått någon information alls så hon undrade nog en del. Jag sa efteråt att det bara var att fråga om hon undrade över nåt, förhoppningsvist kan jag vara till lite hjälp.
Under rökpausen (jag brukar ju följa med en ut) så var hon som rökte väldigt nyfiken på det, för hon hade bara hört talas om ADHD. Så jag redde ut skillnaderna lite grand, och det är alltid kul när man kan upplysa folk på det sättet.
Nästa rökpaus var vi fyra stycken ute, vi växer! Två av oss röker inte, men det är skönt att ta en liten paus bara. "Ta lite frisk luft" som vi kallar det.
En av dem diggar tydligen min dialekt, det kändes lite... ovant att höra. Hon tycker det är stockholmska och tycker att det är skönt att höra en sån dialekt från en som inte låter så kaxig som Stureplansfolket, men jag vet inte. Jag vill väl gärna tro att jag pratar "rikssvenska", men jag är väl medveten om att stockholmskan kommer fram vid vissa ord och det blir lätt så att folk snappar upp just de orden och tycker att jag pratar stockholmska. På samma vis som jag är medveten om när ord blir på västmanländska.
Meeen, jag tror faktiskt att andra bedömmer det bättre än mig nu, så det kan väl vara så att jag pratar stockholmska. Men jag vet iaf att jag inte pratar kraftig stockholmska... Sen är det ju faktiskt så att folk tyckt att jag pratat stockholmska, men sen när det hört någon annan faktiskt göra det så har de hållt med om att jag inte pratar så. Whatever egentligen.
Jag tycker iaf inte att växjöborna har så mycket dialekt alls, men det är väl kanske för att jag är van vid folk snäppet söderut. Det räcker med att man åker några mil till Tingsryd så är det sjukt stor skillnad.
Det var iaf en bra dag, de senaste mötena har inte varit så bra.
Inte bara fick jag lära mig en del, och ta del av en allmänt intressant föreläsning, fick också chansen att prata lite närmare med en och vi har en del gemensamt, sort of.
Till skillnad från den förra som "föreläste" så var den hära rätt bra, och hade bra humor.
Som vanligt är vi i gruppen mästare på att halka in på andra ämnen när vi börjar diskutera, så han hann nog inte med allt, men han ska komma dit två gånger till.
Jag lärde mig faktiskt en del, men det är lite svårt att förklara utan att använda två A4-papper. Men bland annat hur kroppen/hjärnan inte kan skilja på fantasi/tankar och verklighet. Om man t ex tänker "Tappa inte glaset nu, tappa inte glaset nu" så hör inte hjärnan det där "inte" utan den snappar bara upp "tappa glaset", och vips, så har man tappat glaset.
Han pratade också om att hjärnan faktiskt kan bygga nya nervbanor bara man tränade i ca 21 dagar i sträck. Och DET var intressant. Han tog upp det i samband med stress, att man kunde träna sig att lägga märke till saker när man var ute och gick och bli mer uppmärksam (riktigt så var det inte, men nåt liknande) men jag har ju det motsatta problemet. Så jag frågade faktiskt om det gick att träna åt det motsatta hållet. Alltid när jag ställt liknande frågor så har de blivit tysta (ärligt talat så tror jag att många av de som föreläst tycker att jag är jobbig som ställer såna frågor, men wtf, jag är ju där för att lära mig), men han sa faktiskt att det gick. Han fortsatte med att säga att det var ett vanligt problem för folk med ADHD, som exempel, och då sa jag faktiskt att jag hade ADD. Vilket var bra, för inte bara fick jag svar på det, utan en tjej kom fram under pausen och sa att hon precis hade diagnosticerats med det och hon verkade inte fått någon information alls så hon undrade nog en del. Jag sa efteråt att det bara var att fråga om hon undrade över nåt, förhoppningsvist kan jag vara till lite hjälp.
Under rökpausen (jag brukar ju följa med en ut) så var hon som rökte väldigt nyfiken på det, för hon hade bara hört talas om ADHD. Så jag redde ut skillnaderna lite grand, och det är alltid kul när man kan upplysa folk på det sättet.
Nästa rökpaus var vi fyra stycken ute, vi växer! Två av oss röker inte, men det är skönt att ta en liten paus bara. "Ta lite frisk luft" som vi kallar det.
En av dem diggar tydligen min dialekt, det kändes lite... ovant att höra. Hon tycker det är stockholmska och tycker att det är skönt att höra en sån dialekt från en som inte låter så kaxig som Stureplansfolket, men jag vet inte. Jag vill väl gärna tro att jag pratar "rikssvenska", men jag är väl medveten om att stockholmskan kommer fram vid vissa ord och det blir lätt så att folk snappar upp just de orden och tycker att jag pratar stockholmska. På samma vis som jag är medveten om när ord blir på västmanländska.
Meeen, jag tror faktiskt att andra bedömmer det bättre än mig nu, så det kan väl vara så att jag pratar stockholmska. Men jag vet iaf att jag inte pratar kraftig stockholmska... Sen är det ju faktiskt så att folk tyckt att jag pratat stockholmska, men sen när det hört någon annan faktiskt göra det så har de hållt med om att jag inte pratar så. Whatever egentligen.
Jag tycker iaf inte att växjöborna har så mycket dialekt alls, men det är väl kanske för att jag är van vid folk snäppet söderut. Det räcker med att man åker några mil till Tingsryd så är det sjukt stor skillnad.
Det var iaf en bra dag, de senaste mötena har inte varit så bra.
Inte bara fick jag lära mig en del, och ta del av en allmänt intressant föreläsning, fick också chansen att prata lite närmare med en och vi har en del gemensamt, sort of.
Kommentarer
Trackback