Det går lite segt nu. Med det mesta. Det bara är så.

Jag lyckades med ett riktigt jävla konsstycke inatt. Jag har ett enlitersglas som jag dricker vatten ur, och låter det stå på nattduksbordet sen. Jag vaknade till och var jättetorr i halsen, så jag satte mig halvt upp, tog det halvfulla glaset och.. tappade det i sängen.
Upp for jag, och tänkte på något vänster i mitt halvvakna tillstånd att jag kunde fösa ner vattnet på golvet och sen fixa till det så Erik kunde fortsätta sova åtminstone.
Och visst kunde jag fösa ner lite vatten, rakt ner på mina kläder som jag hade lagt fram för morgondagen...
Erik vaknade ju såklart och lakanen byttes snabbt och jag lade en handduk under.
Det är tamefan inte lätt att sova i samma säng som mig kan jag säga. Snarkar jag inte så leker jag helikopter eller snor hela täcket eller häller ut vatten.

Inte kul att gå upp på morgonen sen heller.
Jag hade en sån underlig dröm. Jag vet vad den beror på, och det är ett riktigt sammanträffande, och jag hatar känslan den lämnade efter sig.
Sviiiiinkallt ute, minus 9 och blåst.
Vi var bara 4-5 stycken på kursen idag istället för de tolv som vi ska vara, men det kan vara skönt det med.
Snubben från förra veckan som jag faktiskt tyckte var bra skulle "föreläsa" idag igen.
Det är ju inga riktiga föreläsningar, de tar in olika personer som behandlar olika ämnen, som då står och pratar samtidigt som vi kan diskutera och fråga.
Den hära pratar ju om stress då, och idag fick jag faktiskt reda på väldigt nyttiga saker.
Bland annat att få hela kroppen att slappna av och falla i sömn är något av det mest energikrävande man kan göra, och om man inte somnar inom en viss tid så kan man gå upp och ta lite lite kaffe eller cola eller liknande. Det lät ju heltokigt, men just en liten mängd kunde ge kroppen den energikicken som gjorde att man kunde somna.
Jag ska prova det iallafall.
Sen visade han också upp en illustration, som visade sambandet mellan stressnivån och hur skärpt man är.
Jag visste inte att intellektet faktiskt halverades när man är väldigt stressad, visst visste jag att man inte riktigt funkar som man ska i skallen när man är under stress men inte till den här graden. Och det var lite som en "aha"-upplevelse för mig... Läkare och liknande har i flera år sagt att jag är jättestressad och att jag måste lära mig att sluta stressa, men jag har aldrig direkt känt mig stressad på det viset de menat. Visst känner jag när jag är stressad när det är mycket att tänka på eller mycket som ska göras, men det har funnits en underliggande stress som jag aldrig fått nåt grepp om. Och jag är periodvist riktigt korkad, på riktigt. Jag kan säga att jag är korkad lite på skoj, men ibland kan jag inte tänka längre än näsan räcker och det är i stil med att jag måste använda miniräknaren för att räkna ut 2 + 2. Trots att jag antagligen skulle komma med i Mensa. Och det har jag aldrig förstått, för jag har knappt aldrig känt mig riktigt smart, jag började skratta när han som utredde mig sa vad jag hade för IQ.
Men it all makes sense nu.
Ja han sa iallafall en hel del bra saker, och det var bra diskussioner hela tiden tyckte jag.
Samma tjej som tidigare demonstrerade massering på mig gick förbi bakom när hon skulle hämta te, och tog tag i mitt hår lite lätt och sa "Åh du har så fint hår!", och jag bet ihop, sen tog hon i det igen och sa "Jag får sån lust att bara ta på det, sitta och fläta det!".
Då får du en smäll, svarade jag.
Jag kanske inte hade behövt uttrycka mig så, men hon har en humor som liknar min och jag sa det på ett skämtsamt sätt och förklarade sen att jag hatade när folk tog i mitt hår. Det var rörigt med folk som skulle gå och hämta fika och det var lite stimmigt, men jag är hyffsat säker på att hon tog det på rätt sätt.
Yay me, jag sade ifrån.
Men hon verkar vara sån, ger komplimanger väldigt ofta och klappar folk på axeln, man får ju definitivt ingen dålig känsla av det men just jag gillar ju inte vissa delar.
Jag gillar dock hennes humor som fan, den är låg, elak och snuskig, och hysteriskt bra! Det bästa är väl nästan att hon inte är en sån som drar igång den första gången man träffades, vi har faktiskt pratat om det några stycken om att vi känner att vi KAN börja skämta med varandra nu och att vi är några som tycker om att munhuggas på skoj.

Ja det var en rätt ok dag där. Jag önskar att jag kunde prata med föreläsaren ensam för jag har så många frågor eftersom han tar upp en del saker som är helt nya för mig och jag blir väldigt nyfiken. Klart jag kan kolla upp det på annat håll, men det är lättare att börja när man har någon att fråga. Han kommer nästa vecka också, kanske får chansen då.
Idag blev det extra tydligt att vi är på samma "nivå", när han frågade vad vi ansåg om ett visst enkelt begrepp. Ingen svarade, så jag gav mitt svar vilket gjorde honom tyst en liten stund innan han skojjande frågade om jag hade gått hans kurs då det uppenbarligen var precis i stil med det han tänkte på. Och det är flera gånger han frågar vad vi tycker om något, och jag svarar och han i sin tur svarar "PRECIS, och det är just det jag tänkte fortsätta på".
Det känns extra skönt att det var en positiv dag där eftersom de senaste gångerna känts... rätt värdelösa och jag bara blivit irriterad.