Idag är en sån dag när jag fryser.
Helt enkelt.
När jag fryser såhär så finns det ingenting jag kan göra, jag kan ligga i ett varmt bad och visst är det skönare men jag fryser ändå så jag har gåshud.
Och när jag har såna dagar, så är det inte så jättemotiverande att gå ut igen och stå och vänta på bussen och hoppas på att den inte är alltför försenad.
Jag gick ner några minuter tidigare för att slänga soporna, och eftersom bussen var lite sen så fick jag vänta i tio minuter.
Tio minus och blåst på det är inte teh joy.
När jag stiger på bussen ler busschauffören och säger: Du ser lite frusen ut!
Om det inte vore för att saliven i käften frusit till is så hade jag försökt le till svar.

Efter fem minuter hos kuratorn kom vi fram till att vi inte behövde träffas på ett tag.
Och då var det 55 minuter kvar.
Men vi fick nytta av den tiden ändå.
Hon försökte få in i mitt huvud att det inte är så konstigt att jag reagerar med orkeslöshet och motivationssaknad när jag har ovanligt mycket att göra. Och att det också påverkar minnet.
Och visst kan jag köpa det, men jag måste ändå arbeta med att bli av med det på nåt sätt, för jag måste ju kunna ha ett jobb utan att vara såhär.
Men det kunde vi inte riktigt ge oss in på när vi nu hade bestämt oss för att inte träffas.

Direkt efter det var det taktil stimulering.
Hon är numera personen som får höra all skit, haha.
Hon avsätter lite tid i början åt att kolla läget typ, men ibland slutar det med att det blir en halvtimme och jag bara sitter och spyr ur mig allt jag behöver få fram... Och jag förstår ju vitsen med det, ska man kunna slappna av ordentligt och tillgodogöra sig det vi håller på med så kan man inte vara sprängfylld med dåliga saker.
Idag var det inte så mycket dock. Jag mest konstaterade att hjärnan inte riktigt hängde med och att jag frös.
Ooh, i det rummet finns ett element hon kan dra på, och jag kan lova att hon drog på det... Det blev mysigt, och jag märkte knappt av att jag frös.
Däremot var lederna helt dumma i huvudet och det gjorde lite ont.

Och det var INTE skoj att gå ut ifrån det rummet och ut i kylan sen... Fyfan.
Dock blev jag lite positivt överraskad.
Det åker en tjej med samma buss varje gång, ingen aning om hur gammal hon är men... mellanstadiet, typ.
Nu är ju jag såhär att jag tycker att det inte spelar någon roll hur man står vid busshållplatsen om man är några stycken, man går på i den ordning man kom dit helt enkelt.
Det höll uppenbarligen inte de två andra vuxna människorna med om så trots att de kom dit efter mig sprang de på bussen, men tjejen stannade upp trots att vi kom från varsitt håll så att jag kunde gå på före henne.
Det kanske inte är helt kört för dagens ungdom ändå.