I fredags bar det av.
Eriks syster skulle i stort sett samma väg, så hon åkte med oss nästan halva vägen. Gpsen var dum i huvudet och ville göra u-svängar hela tiden.
Väl i Stockholm hamnade vi preciiiis i rusningstrafiken, och vi skulle verkligen igenom från söder till norr också... Men fram kom vi iaf, och möttes av Marie flåsandes på en sån där liten ihopfällbar cykel från 70-talet.
Underbart att se henne, det är så skönt att det känns likadant även om man inte träffats på så länge.
Fick träffa hennes karl en sväng innan han skulle iväg, och sen öppnade vi lådan med öl som vi hade med oss. För man ska ju faktiskt ha med sig en gåva till värden...
Efter mycket om och men drog vi oss till Rålambshovsparken, fast egentligen var det inte den utan en mindre del lite längre bort vid vattnet, och mötte upp efterlängtade Johanna.
Vi försökte få igång en engångsgrill, och visst fick vi igång den men korven fick en rätt stark smak av allt vi hade försökt få fjutt på elden med.
Det var himla mysigt iaf, Klas joinade oss en stund också.
Jag saknar verkligen parkhäng.

Dagen efter åkte vi till Västerås, med ett stopp i Hummelsta för godispåfyllning såklart... För en gångs skull så hade det ju inte gått nåt år sen jag träffade Emma. Fick träffa Eriks dotter också.
Vi åkte till Djäkneberget som faktiskt hade en rätt schysst utsikt, innan vi åkte hem till dem och åt tacopaj och fastnade framför TVn.

Off to Köping på söndagen, för att träffa Helen med familj. Lilla Loke var precis så söt som på bild och ett jävla bedårande charmtroll faktiskt.
Tyvärr hann vi inte stanna länge alls eftersom vi redan var sent ute och skulle stanna till i Arboga också innan vi åkte vidare till Gränna.
Så det blev en snabb fika där, och en snabb kopp kaffe i Arboga där jag träffade moder med karl, alla hundar och 2 ½ syster.

Det var underbart att träffa alla vänner igen, och kul att Erik äntligen fick träffa dem och tvärtom. Man kan ju alltid försöka förklara hur människor är men ord gör dem inte riktigt rättvisa.

Bilder finns strax på bilddagboken.

Och bara för att Zeke är så fin så jag vill ta med honom hem: