Studier.
Ja antagningsresultaten kom ju i fredags. Men man kunde inte logga in och se förräns kl 8 på måndagen. Eller kl 14 blev det. Och sen kl 17. Sen skrev de bara att det var ett tekniskt fel. Men för en halvtimme sen lyckades jag komma in.
Mycket riktigt, kursen i foto och digital bildbehandling står jag som reserv på, webdesign och webprogramering hade jag uppenbarligen inte ens behörighet för vilket bara var så otroligt klantigt av mig... Men oh well, det är inte så att jag hade hunnit läsa in matte b eller sökt andra kurser istället för dem ändå.
Latin stod jag också som reserv på.
Men arkeologi kom jag in på. Den enda kursen som var på 100%.
Och jag har sååå blandade känslor.
Det ÄR något jag är väldigt intresserad av men har svårt att lära mig på egen hand eftersom jag är så ofokuserad och verkligen behöver en läroplan. Och det har jag velat läsa sedan jag var liten (när jag var tvärsäker på att jag skulle kombinera etnologi och arkeologi när jag blev stor, jag visste bara inte vad de hette, men vilken femåring vet det...), jag vrider huvudet av mig när vi är ute och åker och åker förbi intressanta ställen och jag dras till ämnet om det står nånting om det i tidningar. Det ligger mig helt enkelt otroligt varmt om hjärtat och jag vill verkligen kunna saker om det.
Men.
Det är 100%, och det är ju såklart exkursioner med i kursen. Att gå från 0 till 100 känns som ett väldigt stort steg, speciellt när det är något jag inte kan något inom. Och det är också något som jag oroar mig för; jag kan inget inom ämnet. Vilket egentligen är fånigt, för man går ju kurserna för att lära sig saker. Jag är bara en sån som alltid måste vara minst tredubbelt så förberedd som alla andra när det gäller allt pga alla idiotiska svårigheter jag har för mig... T ex om jag inte sovit alls en natt och sedan ska till skolan, då måste jag ha lite koll på det som lärs ut den dagen eftersom hjärnan inte hänger med riktigt. Sen känns arkeologi iofs som ett ämne som folk inte bara hoppar in på bara sådär, det känns som att de som går den kursen är intresserade på riktigt ocb är man det så har man antagligen rätt mycket förkunskaper automatiskt.
Ååååh, kvark...
Lyckligtvist ska jag träffa min arbetsterapeut inom en timme. Hon får hjälpa mig att reda ut det här. Jag tror att hon vet hur varmt det ligger mig om hjärtat och att hon kommer råda mig att försöka åtminstone. Jag vill ta reda på exakt hur upplägget ser ut inför kursen (hur många seminarier och så), och det kan nog hon hjälpa mig med. Så jävla skönt att jag hade tid hos henne idag.
Och en sak till... Kursen börjar på måndag. ... Och det stod att viss undervisnint KAN ske på distans, och engelska. Vaddå kan, jag vill ju veta om det kommer göra det eller inte.
ÅÅÅÅH, KVARK!!!
Mycket riktigt, kursen i foto och digital bildbehandling står jag som reserv på, webdesign och webprogramering hade jag uppenbarligen inte ens behörighet för vilket bara var så otroligt klantigt av mig... Men oh well, det är inte så att jag hade hunnit läsa in matte b eller sökt andra kurser istället för dem ändå.
Latin stod jag också som reserv på.
Men arkeologi kom jag in på. Den enda kursen som var på 100%.
Och jag har sååå blandade känslor.
Det ÄR något jag är väldigt intresserad av men har svårt att lära mig på egen hand eftersom jag är så ofokuserad och verkligen behöver en läroplan. Och det har jag velat läsa sedan jag var liten (när jag var tvärsäker på att jag skulle kombinera etnologi och arkeologi när jag blev stor, jag visste bara inte vad de hette, men vilken femåring vet det...), jag vrider huvudet av mig när vi är ute och åker och åker förbi intressanta ställen och jag dras till ämnet om det står nånting om det i tidningar. Det ligger mig helt enkelt otroligt varmt om hjärtat och jag vill verkligen kunna saker om det.
Men.
Det är 100%, och det är ju såklart exkursioner med i kursen. Att gå från 0 till 100 känns som ett väldigt stort steg, speciellt när det är något jag inte kan något inom. Och det är också något som jag oroar mig för; jag kan inget inom ämnet. Vilket egentligen är fånigt, för man går ju kurserna för att lära sig saker. Jag är bara en sån som alltid måste vara minst tredubbelt så förberedd som alla andra när det gäller allt pga alla idiotiska svårigheter jag har för mig... T ex om jag inte sovit alls en natt och sedan ska till skolan, då måste jag ha lite koll på det som lärs ut den dagen eftersom hjärnan inte hänger med riktigt. Sen känns arkeologi iofs som ett ämne som folk inte bara hoppar in på bara sådär, det känns som att de som går den kursen är intresserade på riktigt ocb är man det så har man antagligen rätt mycket förkunskaper automatiskt.
Ååååh, kvark...
Lyckligtvist ska jag träffa min arbetsterapeut inom en timme. Hon får hjälpa mig att reda ut det här. Jag tror att hon vet hur varmt det ligger mig om hjärtat och att hon kommer råda mig att försöka åtminstone. Jag vill ta reda på exakt hur upplägget ser ut inför kursen (hur många seminarier och så), och det kan nog hon hjälpa mig med. Så jävla skönt att jag hade tid hos henne idag.
Och en sak till... Kursen börjar på måndag. ... Och det stod att viss undervisnint KAN ske på distans, och engelska. Vaddå kan, jag vill ju veta om det kommer göra det eller inte.
ÅÅÅÅH, KVARK!!!
Kommentarer
Postat av: Mia
Det låter jätteintressant med arkeologi! Har själv funderat på det med det är för mycket "om" och "men" för att det ska passa min livssituation. Folklivsforskning är nästan ännu mer lockande för min del, kanske går det att läsa på distans?
Trackback