Apropå att förbereda sig för saker...
Jag har blivit mycket bättre på att inte vara totalhypad innan jag ska göra simpla saker, som att åka till arbetsterapeuten. Förut började jag förbereda mig två dagar innan, mentalt. För det är ju inte bara själva besöket. Man ska ladda mp3-spelare och se till att det är rätt låtar för dagen, man ska bestämma sig för hur varma kläder man ska ha på sig (jag kan knappt göra det, det kopplar inte riktigt rätt där för mig...), man ska gå till bussen, gå på bussen och visa kallelsen och hoppas på att allt går bra även den gången, man ska snabbt hitta någonstans att sitta (och stå ut med det ögonblicket då alla på bussen automatiskt tittar efter vem som gick på) och då helst på höger sida av bussen gärna på den platsen som jag brukar sitta på, man ska trycka på knappen så att det plingar och hoppas på att busschauffören stannar (för det händer faktiskt inte alla gånger...) på just den hållplatsen, man ska gå till stället, man ska anmäla sig i receptionen, man ska sitta i väntrummet och hoppas på att ingen annan kommer och sätter sig eller i de fall någon annan redan sitter där; sitta och försöka att låta bli att vara nervös för det. Åsså ska man hem också.
Det som går på automatik för de flesta, sådana småsaker som folk inte ens tänker på eller det som folk tänker på en milisekund, det tar evigheter i min hjärna. Lägg till att jag registrerar i stort sett allt som pågår runtomkring också. En fågel som sitter på postlådan vid Preem när man åker förbi, tuggummit som låg på golvet längst fram i bussen, mössan tanten längst bak i bussen hade på sig, alla små skitsaker som de flesta ser men glömmer bort sekunden efter eftersom det inte är viktigt, de stannar kvar i mitt huvud. Det finns ingen logik i det, men likväl händer det.
Det blir lite överhettning i hjärnan till slut.
Många förstår inte varför det kan vara jobbigt att åka buss till ett ställe, för för de flesta är det bara att gå till bussen, köpa biljett, sätta sig, och komma fram. Men jag kände mig helt mentalt utmattad när jag var framme pga allt som hände i min hjärna.
Det är det jag blivit bättre på. Jag har aktivt suttit och tänkt på att jag inte ska tänka på allt i stort sett. Jag registrerar fortfarande det mesta jag ser men det mesta åker direkt till en mapp i bakhuvudet typ.
Så nu idag har jag bara dubbelkollat så att bussen går som vanligt, funderat över vad jag vill ta upp med henne, och strax tänker jag gå och klä på mig och gå ner till hållplatsen.