Jag är nyfiken.
Om man kunde klassa min nivå av nyfikenhet som en sjukdom och sedan bota den så skulle jag vara all for it.
Jag är nyfiken på nästan allt.
Så det var ju jättebra med Facebook, man kunde kolla vad alla gamla bekanta hade för sig, titta på bilder och liknande.
Mindre bra är det när det händer saker i lilla Arboga t ex, man vet vad och vilka som är involverade men det är så många glapp därimellan, då man inte vet vad som hänt eller varför. T ex att person A plötsligt är tillsammans med person B igen trots att det var massa strul därimellan och jag vet inte varför.
Syster uppdaterar mig lite då och då, men inte ens hon har koll på allt.
Jag skulle inte vilja säga att jag är glappkäftad, men med rätt personer så är jag en riktig skvallertant. De rätta personerna är sådana som är taktfulla ändå och som inser att vissa saker inte behöver spridas. Och det är oftast ingen skadeglädje inblandad. Har någon råkat ut för något illa och man får höra det så kan man ju tänka lite extra på vad man säger så man inte förvärrar något om man pratar med personen, utan att låta den veta att man vet.
Jag vill helt enkelt veta ALLT.

Men Facebook är trevligt ändå. Bekanta som jag inte riktigt har något att säga till men som jag ändå tycker om kan man utbyta några kommentarer med och på så vis behålla kontakten lite.
Alla förbannade applikationer kan dock dra åt helvete... Alla ska ha min e-mail och det känns som att jag ger bort rättigheterna till hela mitt konto så jag är alldeles för skeptisk mot sådant.