Jag blir tokig.
Jag har alltid varit enormt ljudkänslig och själv tyckt att det varit löjligt och överdrivet, men nu vet jag att det är ett vanlig drag för såna som mig. Men det blir inte lättare på något sätt för det.
Andra märker knappt ljud som jag tycker är oerhört störande, t ex första natten vi sov här så frågade jag Erik om han inte stördes av det brummande/konstiga ljudet, men han hörde ju inget. När jag ligger i sovrummet störs jag t om av "luftljudet" från köksfläkten och det är ett fullkomligt normalt ljud. Och jag kan inte koppla bort det vilket inte direkt gör det lättare för mig att somna.
Och något som varit lite av ett helvete med att bo här är att ytterdörren släpper in så mycket ljud. Det är inte alls lyhört rent allmänt, men just ytterdörren... Det ÄR rätt mycket springande i trappen, dörrar som stängs osv, och det gör mig skitvernös. Det bara triggar igång en stressreaktion hos mig som gör att jag sitter på helspänn. Jag skruvar upp musiken men hör ändå dunsandet av porten som slår igen. Jag kan inte koncentrera mig på något alls och det stör mig att jag inte kan koppla bort normala ljud. Det känns lika irriterande som att någon skulle stå och poka en på axeln hela tiden. En gång, två gånger, tre gånger, då kan man ge sig en mental slap och säga åt sig själv att skärpa sig, men när det är så ihållande så blir det bara för påfrestande.
Både igår och idag har det varit ett himla springande. Och nu är vaktmästaren uppe på vinden och jag blir tooookig!
Det ska bli skönt att flytta och inte bo så nära markplan (eftersom vi bor på första våningen nu och det hörs så väl när porten slår igen...), men jag kan inte låta bli att vara orolig över alla nya ljud. Inte så orolig. Men lite.

Vad som är skönt är att de på vuxenhabiliteringen förstår det hela. När jag tog upp det så frågade arbetsterapeuten direkt om jag stördes av ljudet av väggklockan, och frågade om de skulle ta ner den. Just klocktickande är så enformigt så det inte är störande för mig, men det kändes verkligen bra att de kände igen problemet. Så jag hoppas få lära mig hantera det hela. Jag vill inte anpassa min omgivning för mycket när det gäller det, jag vill hellre lära mig att hantera det.

Nu gick vaktmästaren, så jag ska försöka återgå till att fortsätta med det jag gjorde innan...