Flera drömmar.
Ja som sagt, drömde om lägenheten i natt. Att det hade varit konstigt ljus i hallen när vi var på visningen, och att det istället för gråblått var turkost. Turkost är teh horror för mig.
Och de hade ändrat på hela planlösningen, och allt var fel.
Jag VET ju att hallfärgen är fin i verkligheten, men jag vill bara dit och titta så jag kan låta mitt omedvetna pusta ut...
Igår var det ännu värre. Hela natten var full med skumma och jobbiga drömmar.
Bl a drömde jag att ALLA jag kände hade fått för sig att rösta om jag skulle få vara kvar som mig. Typ. Om jag var en bra version av mig. Alla förutom två röstade för att jag skulle bort, och istället skulle Cameron Diaz ta min plats. Jag bara stod där, och tänkte att det här är inte på riktigt, så här KAN man ju inte göra, det är inte möjligt. Jag är ju jag, ingen annan kan vara jag? Och jag var så otroligt förvirrad över det hela, samtidigt som jag var så ledsen över att i stort sett alla ville ha bort mig utan att ens ge mig en chans att förändra mig. Jag ringde till en vän, som inte ens kände igen mig för att jag inte var "jag" längre.
Men jag hade ingenting att säga till om. Och jag undrade vad jag skulle göra, om någon annan tog min plats som mig, skulle jag bara försvinna då?
Den känslan vaknade jag med, och den satt kvar hela dagen.
Jag försökte förklara drömmen för stackars Erik (som iofs är van vid mina otroligt skumma drömmar vid det här laget), som tröstade mig med att jag är oersättlig.
Varför det var just Cameron Diaz har jag ingen som helst aning om.
Samma natt drömde jag också att jag åkte hiss nästan hela drömmen. Jag ville till bottenvåningen så att jag kunde komma ut ur byggnaden, men det spelade ingen roll vilken knapp jag tryckte på för de på utsidan retades med mig och tryckte på andra knappar så jag bara åkte upp och ner hela tiden.
Sen var det många andra detaljer med den drömmen som bara är för sjuka för att skrivas ner...
Ja som sagt, är det så jävla konstigt att man inte vaknar utvilad? >_<
Och de hade ändrat på hela planlösningen, och allt var fel.
Jag VET ju att hallfärgen är fin i verkligheten, men jag vill bara dit och titta så jag kan låta mitt omedvetna pusta ut...
Igår var det ännu värre. Hela natten var full med skumma och jobbiga drömmar.
Bl a drömde jag att ALLA jag kände hade fått för sig att rösta om jag skulle få vara kvar som mig. Typ. Om jag var en bra version av mig. Alla förutom två röstade för att jag skulle bort, och istället skulle Cameron Diaz ta min plats. Jag bara stod där, och tänkte att det här är inte på riktigt, så här KAN man ju inte göra, det är inte möjligt. Jag är ju jag, ingen annan kan vara jag? Och jag var så otroligt förvirrad över det hela, samtidigt som jag var så ledsen över att i stort sett alla ville ha bort mig utan att ens ge mig en chans att förändra mig. Jag ringde till en vän, som inte ens kände igen mig för att jag inte var "jag" längre.
Men jag hade ingenting att säga till om. Och jag undrade vad jag skulle göra, om någon annan tog min plats som mig, skulle jag bara försvinna då?
Den känslan vaknade jag med, och den satt kvar hela dagen.
Jag försökte förklara drömmen för stackars Erik (som iofs är van vid mina otroligt skumma drömmar vid det här laget), som tröstade mig med att jag är oersättlig.
Varför det var just Cameron Diaz har jag ingen som helst aning om.
Samma natt drömde jag också att jag åkte hiss nästan hela drömmen. Jag ville till bottenvåningen så att jag kunde komma ut ur byggnaden, men det spelade ingen roll vilken knapp jag tryckte på för de på utsidan retades med mig och tryckte på andra knappar så jag bara åkte upp och ner hela tiden.
Sen var det många andra detaljer med den drömmen som bara är för sjuka för att skrivas ner...
Ja som sagt, är det så jävla konstigt att man inte vaknar utvilad? >_<
Kommentarer
Postat av: Vixina
Hm, kan det vara så att du är lite nöjd med ditt liv just nu och är rädd att förlora det? Att när du äntligen (?) fått det som du velat ska någon annan steppa in och ta din plats?
Postat av: Skallebank
Kan vara något sånt, tror mer att jag är på väg dit men är rädd för att misslyckas även om jag försöker så mycket. Att man inte är tillräcklig även om man försöker.
Trackback