Jag vill aldrig lämna henne, jag vill bli snorrik och anställa henne som min alldeles privata läkare...
Ringde igår om en doshöjning, och jag fick en tid idag, uppenbarligen en telefontid.
Så hon ringde, och vi pratade lite om själva doshöjningen, hon sa att hon var lite osäker eftersom det är en medicin hon aldrig skrivit ut till någon annan men att hon ändå hade pratat med sina kollegor som hade sagt att den höjningen var vanlig, så det kunde vi prova.
- Sen flyttar jag om nån månad, till Växjö, så jag kommer ju ha en annan läkare då...
- Nämen! Vad roligt! ... eller?
- Ja det är jätteskönt, det är så krångligt på psykmottagnigen där bara, dåliga läkare och långa väntetider...
- Jag får se... det finns ju vissa läkare... som jag kanske kan rekommendera... alltså alla vårdcentraler har ju bra läkare men det finns ju vissa... som är bättre än andra... Några namn kommer upp i huvudet här, men jag vet inte... Till vilken vårdcentral kommer du att gå?
- Det har jag ingen aning om, jag kommer ju bo på Öster men jag får ju välja vårdcentral själv så om du vet någon som kanske är bättre än någon annan så kan jag ju kanske välja den.
- Öster... ja då får du nog närmast till... fast som du sa du kan ju välja själv... och det kanske finns vissa jag kan rekommendera... Vi kan väl säga såhär, du flyttar och kollar sen upp vilka vårdcentraler du kan tänka dig, och så sedan ringer du så kan jag kolla upp vilka läkare på de vårdcentralerna som passar dig bäst?

Så EFTER att jag har flyttat och inte längre är hennes patient kommer hon alltså ändå ta emot mitt samtal och ta reda på vilka av de läkare hon själv tycker är bra och som jobbar nära mig...
Jag blev nästan rörd till tårar.
Sen sa hon att jag visserligen ju fick välja vårdcentral själv men att jag inte fick välja själva läkaren, men att hon kanske kunde göra något där. Hon uttrycker sig så bra med, man hörde direkt att hon menade att de flesta läkarna på vanliga vårdcentraler är den typiska bilden man har av just allmänläkare, de är disträ och vill bota alla patienter på samma vis på kortast möjliga tid, men att hon ändå visste att det fanns några som var... bra.
Hon ÄR en allmänläkare och hon har själv påpekat många gånger att hon inte har erfarenhet av patienter med mina besvär och sagt att jag kanske skulle känna mig lugnare om jag gick till psykmottagningen istället, men hon har också sagt att hon hela tiden lär sig nya saker och att vi tillsammans kan fundera på vad som fungerar bäst, och hon gör sin research grundligt innan jag får prova på nåt nytt.
Och hennes röst är så lugnande på nåt underligt vis, och när hon tittar på en så ser man inte en läkare som studerar en patient, man känner det mer som att någon som bryr sig om en faktiskt sitter och lyssnar på vad man säger och samtidigt tänker ut lösningar. Och det är aldrig, aldrig någon stress.
Av alla jävla psykiatriska överläkare på alla jävla psykmottagningar jag gått på eftersom jag flyttat runt så mycket, så finns det ingen som kommer i närheten av henne. De kanske vet mer och de kanske har mer erfarenhet, men det är omöjligt att jämföra med omtanke och engagemang.
Jag vet att jag tjatar om henne, men det är bara så fantastiskt att efter alla de här åren få träffa inte bara en bra läkare, utan en sådan som hon. Det känns seriöst som att ha köpt en trisslott i veckan i sex års tid, och vunnit 25:- här och där, och plötsligt vinner man en miljon.