Åh mina kläder kom idag, och de är perfekta. Jag var rädd för att munkjackan skulle vara för kort, att luvorna skulle vara för små (de tenderar att vara det då det verkar som att de bara sitter där som dekoration på många munkjackor...) men icke, koftan var så mjuk och gosig och munkjackan alldeles lagom så jag blev väldigt glad. Så jag ska snart duscha och hoppa i något av plaggen.

Jag är också glad för att jag har säsongsinvigt min mössa. Jag gillar min mössa.

Jag är också glad för att vi fick tummen ur arslet och köpte en svideokabel förut, fyfan vad mycket skönare det är att ligga i soffan och se på film/serier istället för att sitta framför datorn. Och nog för att högtalarna på den apgamla TVn inte är så mycket att hänga i julgranen, men de funkar faktiskt när man ska lyssna på musik också, så jag slipper sitta med lurarna på mig. Jag får ont i öronen om jag har dem på mig mer än ca två timmar...

Vad jag är mindre glad över är tanten under oss. Hon börjar gå mig på nerverna. Jag förstår fortfarande att hon är ensam och bara vill väl, men jag orkar inte.
Häromdagen när jag var på apoteket kom hon ut från vårdcentralen som ligger precis bredvid, och satte sig ner och pratade med mig. Frågade om Erik hade fått förlängt på jobbet, och när jag hade sagt ja så sa hon "Ja jag ser ju honom åka iväg varje morgon, och komma hem på lunchen". Så hon vet ju redan det.
"Ja, och du är fortfarande sjukskriven eller?"
Gah.
Igår hade hon seriöst spanat in mig från hennes fönster, för så fort jag kom innanför porten så öppnade hon sin dörr, och bara stack ut huvudet och började prata med mig.
Idag när jag kom hem så skulle hon precis ut. Jag var snorig och ville hem och prova kläderna, så jag hälsade artigt och skyndade mig uppför trappan, men inte hjälpte det. Hon började prata ändå, och fortsatte även när jag stod en våning över henne.
Jag ooooorkar inte, men jag har inte hjärta att säga nåt... Jag är faktiskt inte totalt socialt missanpassad, så jag förstår ju att till någon som henne kan man inte få fram det på ett bra sätt.

F.ö så lyssnar jag på Savage Garden nu. Det är fortfarande svårt att lyssna på Two beds and a coffee machine utan att gråta.