Nu har jag skrivit ett långt, utförligt mail till dem och undrat om de på fullaste allvar menar att kroniska psykiska sjukdomar inte är riktiga sjukdomar.
Det släktdraget tycker jag om, att jag kan ifrågasätta oerhört välformulerat men samtidigt artigt när jag blir arg, ju argare jag blir desto mer välformulerat och artigt blir det. När jag är riktigt arg skulle jag kunna mordhota folk utan att kunna åka dit för olaga hot.
Fast det funkar mest i skrift, när det gäller face to face så tar min fars sida över och jag blir en stum idiot.

Det roliga är att de antagligen kommer säga totalt emot mitt försäkringsbolag. Det mindre roliga är att det antagligen inte spelar någon som helst roll...

Jag pendlar lite nu.
Jag får dåliga nyheter, jag blir sjukt less och vill köra huvudet genom väggen, för att en liten stund senare omvandla det till ilska.
Jag vet inte vad som är värst egentligen.
Det är naturligtvist inte kul att ligga och känna att det är totalt hopplöst.
Men det är inte heller roligt att ta upp fighter med ett av Sveriges största försäkringsbolag, CSN och Försäkringskassan samtidigt.
Om jag skulle börja bråka med vården också skulle väl Försäkringskassan anse att jag var för frisk för att vara sjukskriven eller nåt...