Fucketyfuck.
Jag hatar den här tiden på året. Det är krångel med det mesta, papper ska skickas in till CSN bl a vilket alltid påminner mig om att jag har en växande skuld där. Den ÄR inte stor men räntan ligger nu på 400:-/år vilket gör att den kommer att bli stor snart och det ger mig lite panik. Det lägger sig i bakhuvudet och gnager och jag kan inte släppa tanken.
Det gör mig arg att de avslog min ansökan om avskrivning.
"Avskrivning kan bland annat komma i fråga om du på grund av sjukdom tvingas avbryta din utbildning."
Vilket var precis det jag fick göra. Det idiotiska är att jag tycks ha tappat bort pappret med avslaget så jag var tvungen att maila och fråga om de hade möjlighet att skicka det igen. Det lutar åt att jag skickar in en ny ansökan om det är möjligt, men det kommer säkert inte att vara det...
Det som är mest idiotiskt är att om/när vi flyttar vill Växjö så förlorar jag bostadstillägget och därmed sjunker min inkomst med nästan 4k, vilket innebär att det inte skulle finnas en chans i helvetet att jag skulle kunna börja betala tillbaks det. Vilket gör att det finns ytterligare en anledning till att bo kvar här... Om jag inte fort som fan får tag på ett jobb i Växjö och kan börja betala av som normala människor. Jag kanske kan ha sjukskrivningen vilandes under nåt år eller så och jobba så jag kan betala av skulden och sedan gå tillbaks till sjukskrivning, jag vet inte...
Det känns hur som helst som att jag på något vis måste spara ihop 20k på mindre än ett år. Anonyma donationer tas tacksamt emot! Även Trisslotter tas emot.
Det gör mig också arg att mitt försäkringsbolag gav mig avslag på konstiga grunder, jag fick beslutet för någon vecka sen. De nämnde tre saker, och de tyckte att de var sammankopplade med Aspergers, så det får jag ingen ersättning för. Men tre saker är ju inte allt så jag förstår inte varför de inte tagit allt i beaktande. Nu har jag skickat ett mail och ifrågasatt det, och sagt att jag vill få det omprövat. För jag får verkligen känslan av att jag fått någon sorts standardavslag och att de hoppas på att man inte ska orka motsätta sig det.
Det gör mig dock full i skratt att en av de tre sakerna var schizoid personlighetsstörning, wtf? Jag vet att en läkare för ca fyra år sedan var inne på det, men det var ju innan jag fick min Aspergersdiagnos, och då förklarade hon varför hon varit inne på den första diagnosen, AS är i stort sett en lightvariant av den. Så jag fattar inte vad de har för underlag för sina beslut egentligen...
Nä jag blir arg. Fast just nu är jag mest less och trött. Men jag hoppas att jag blir arg igen. De vill inte ha mig arg.
CSN kommer att vara de första som ställs mot väggen när revolutionen kommer. SJ kommer god tvåa men CSN, jävlaremej.
Min egen skuld är åt helvete stor, men det skiter jag i - jag kommer antingen ha ett HELVETE med att betala tillbaka den om jag nånsin lyckas få ett jobb där jag kan ha den utgiften, eller aldrig nånsin lyckas betala tillbaka den.
CSN... är litet som ett nödvändigt ont, en stund. En del av det är bra, nämligen delen "få pengar". Allt annat runtom, allt som har med det att göra, allt innan (ansökningar mm) och allt efter (...inga vidare förklaringar behövs) är ett ont som jag inte alls tycker borde vara nödvändigt, och som jag är jävligt missnöjd med. Tjat tjat och tjat på dem funkar ibland - men då måste ju orken finnas också.
Du kan få en fin imaginary granatkastare av mig om du vill. CSNs huvudbyggnad ligger ditåt -> Jag hjälper gärna till.
Jag har faktiskt haft tur med dem, de har varit hjälpsamma med att vänta med inbetalningar eller blanketter och sånt, men åas... skulden finns ju fortfarande kvar så det kan ju kanske inte klassas som hjälpsamt att bara skjuta upp den.
Jag önskar jag kunde tänka som dig, men jag kan bara inte låta bli att tänka på det, speciellt eftersom just min skuld inte är så stor alls jämfört med riktiga studieskulder.
Men ja, granatkastare tackar man inte nej till, gärna en multitarget.
Du har nog en väldigt god poäng där. Eller ja, jo, ta bort "nog". Om den är stor, men ändå potentiellt återbetalningsbar, och de får för sig att jävlas... >.<
Hittar jag en granatkastare skall du få den.
Jag vet inte vem du är, kom bara in på den här bloggen under en av mina dagliga slösurfningar, vill bara säga att du verkar vara helt otrolig på att kämpa mot myndigheter, själv får jag kramp i hjärnan/hjärtat när man får erfara hur otäcka de kan vara!
...försäkringskassan... Borde finnar en diagnos som heter posttraumatiskt försäkringskassesyndrom
Haha, klockrent namn på en diagnos! Och tack! Men jag har ändå inte haft det så krångligt med försäkringskassan konstigt nog, det har varit lite tjafs men jag har haft den otroliga turen att ha vårdpersonal på min sida som kan hjälpa mig.
