Festivaler.
En tanke slog mig nyss rätt hårt, att de borde börja släppa band till nästa års festivaler ungefär... nu. Fast de hade inte släppt några till SRF, bara fyradagarsbiljettet varav de limiterade redan är slutsålda. Jag vette fan alltså, förut vid den här tiden på året har det alltid börjat suga i fesivaltarmen och jag har blivit rastlös, men nu känner jag inget sånt sug alls. Allt som har med festival att göra verkar bara vara jobbigt. Hettan (eller regnet och den tillhörande leran), sova i ett tält i flera dagar, inte kunna duscha ordentligt, bajamajor, fullt med folk överallt, osv, sådana saker som jag förut längtade till. Kära Bullen, vad är det för fel på mig?
Jag minns ett SMS jag fick från Emma nåt år jag var på SRF som löd ungefär; "Nu är du mitt på en camping omgiven av fulla människor, det är säkert varmt och svettigt och det finns bara bajamajor som toaletter. Fyfan vad jag önskar att jag vore där!", haha...
Jag tror Arvika avskräckte mig lite, eller åtminstone fick mig att inse hur bekväm jag blivit. Det VAR skoj (även om det för mig alltid kommer vara den gången jag satt i en bil och försökte sova när VNV Nation avslutade festivalen...), men ja. Den festivalen gjorde att jag fick otroligt många måste-ha-med-till-nästa-festival-saker att lägga till på listan.
Bilden med grisen lade Robin upp på sin bilddagbok och jag tycker fortfarande att hans text var så beskrivande;
"Jezz's grisvattenkanna. Den symboliserar exakt hur jag, Josefine och Tomas kände oss när vi satt i tältet och tog skydd från ösregnet utanför. Den var lerig och smutsig och hängde i en tunn tråd, och skulle tråden gått av skulle den ha ramlat och drunknat i leran. Det var typ så vi kände oss. Rätt modfällda för stunden. "
Den andra bilden visar den underbara utsikten från tältet. Fast som sagt, vi hade kul. T om när vi hade suttit i bilen på en annan parkering och pimplat folköl och sedan märkte att batteriet var slut så jag, Robin och Tomas fick putta på bilen i spöregnet medans Emil (?) försökte starta den. Vilket inte lyckades, men vi fick hjälp av någon med startkablar. Alla var skittjuriga sista dagen när vi skulle hem också och trofan att batteriet var slut då också, precis när vi skulle åka... Men det var kul.
Imorgon borde jag få en sak på posten, hihihi...