Åklagaren ringde för ett tag sen, case dropped in lack of evidence (eller nåt) som det så ballt skulle kallas i nån amerikansk kriminalserie.
Suckers.
Men det känns så jävla bra, en stor jävla grej mindre att oroa sig för. Åklagaren hade iofs inte officiellt fattat beslutet än, men hon hade lovat att ringa när hon hade gjort det och hon tyckte att hon kunde ringa och berätta det nu, då det kommer vara långhelg och allt. Jag har fått ett bra intryck av henne, feels good.

Det som gör att det blir mindre joy är att jag inte gillar min samtalskontakt längre. Han är trångsynt. Han ifrågasatte min aspergersdiagnos från dag ett, och visst, säger nån att jag inte har en personlighetsstörning som jag är fast med för resten av livet så är ju jag självklart den förste att jubla, men hans argument nu är i stort sett att jag har kompisar, att jag kan de sociala koderna och att jag förstår ironi.
1. Ja jag har vänner. Men det tog mig flera år att ens bli intresserad av att vara deras vän (Emma undantaget, men då vi gick i samma klass träffades vi ju dagligen), och en del av mina nära vänner har jag inte träffat på två ÅR.
2. Jag kan dem, för att jag lärt mig dem. Men jag förstår inte dem. Jag förstår inte varför man säger en sak man inte menar. Jag förstår inte varför man frågar hur någon mår när man egentligen inte undrar, jag förstår inte att det är en del av en hälsningsfras. Jag har de senaste åren varit välsignad med vänner som är som mig, utan diagnos, som är vettiga och inte håller på med massa konstiga sociala koder. Men annars har jag fått lära mig det, önskar det hade funnits ett ämne i skolan som hette det...
3. Ja jag är ironin personifierad. Det har hänt så många gånger att jag och Emma varit så ironiska att vi inte själva vetat om vi menar allvar eller inte. Där sticker jag ut.
Men han har sina smala ramar, man ska passa in på alla punkter annars får man inte vara med. Han har fått för sig att jag är social, att jag kan knyta kontakter. Vilket jag inte kan. De kontakter jag har "händer" bara. Om jag medvetet skulle gå in för att skaffa nya bekanta skulle jag stå där som ett fån. Alla ÄR ju inte likadana. Psykologen som ställde diagnosen visste om allt det han pratade om, han höll med om att jag var ovanlig, men att jag ändå hade diagnosen.
Jag tog upp det en gammal läkare sagt om dissociativ störning.
"Hörrödu, jag har jobbat i TJUGO år, och sett ALLT! Men jag har inte sett personlighetsklyvning."
Inte alls för att jag tror att jag lider av det, men han hävdade att det inte ens finns på riktigt, bara på film. Men allt hade han minsann sett. Förutom det.
Han förbjöd mig sedan att läsa på om psykiska störningar, han sa att jag läste för mycket. Men ffs, om en läkare säger att den misstänker att jag lider av något, så kollar jag ju självklart upp det. Om en läkare ställer en ren diagnos så kollar jag ju också upp det, för att ta reda på fakta, hur man blir hjälpt och hur andra gjort.
Han säger att mina gamla läkare slängt ur sig diagnoser till höger och vänster. Vilket de faktiskt inte gjort.
Sen utspelade sig följande konversation, startad av mig;
"Ja, det fanns en tid då jag trodde att läkare visste vad de pratade om"
"Men nu vet du att de inte gör det!"
"... Ja, nu vet jag att läkare inte vet vad de pratar om"
Så...
Aja. Jag känner inget behov av att fortsätta prata med honom. Ska ändå till Växjö på tisdag.
Ska se om jag kan få en remiss till en sömnklinik då, och prata om en ev. utredning av ADD. För jag är fortfarande inne på att det är någon blandning, vilket ju inte är ovanligt.
Det enda bra jag fick ut av samtalet idag var att färdtjänst (pensionärspoäng?) skulle fixa sig sa han, både han och min "vanliga" läkare kunde skriva intyg så det skulle inte vara några problem.
Samt att han hämtade in min vanliga läkare så jag kunde förklara att jag tar två Stilnoct istället för de ordinerade en, och har så gjort sen jag var 17. Inga problem tyckte hon (jag var ju orolig för det), och skrev genast ut ett nytt recept. Trots att jag varken bad om det eller behöver det. Men jag tror hon blev lättad när jag sa att jag hade slutat med Imovanen. Vilket är lättande för mig med.