Jag hade sett ett tak och lite av en byggnad som såg ut som en fin kyrka några gånger, över trädtopparna, tvärsöver vägen. Igår var Eriks föräldrar över för att hjälpa till att borra, och ge oss flyttgröt, så jag pasade på att fråga vad det var.
"Nä det är ett slott."
Varpå jag höll på att hosta till, ursäkta mig med att jag hade tvätt-tid och springa iväg och titta på det fort som fan... Idag var vi där, om man kollade på flygfotot såg det ut att ligga lite längre in i skogen, men icke, man såg det t om från vägen. Oooooh då mysigt, jag höll på att avlida... Det såg tomt ut med!
Det var så... häftigt. Jag ville inte gå därifrån. Jag ville gå in och titta på alla detaljer, känna på huset. Sen såg vi att det låg ved utanför, så där rök ju tanken om att det var tomt. Enligt ratsit så bor där en 71-årig karl, ensam. Vilket gör mig tjurig, varför ska han få bo där själv när jag kan bo där? >_<
Jag smider planer på att jag och Ylva ska gå dit med hennes kamera och hon får leka snäll tjej från random inredningstidning, så vi får fotografera inomhus... Eller så säger vi bara som det är, att huset är helt stunning och att vi skulle bli väldigt lyckliga om vi fick få titta på insidan.
Slott är ju fina och så i allmänhet, men speciellt jag har en tendens att förälska mig i byggnader och som sagt, fastna för sånt som ingen annan lägger märke till, och det fanns såååå många saker jag fastnade för när det gällde detta...
"Ja vad är väl en bal på slottet?" sa Erik innan vi gick. "Alldeles alldeles... underbart." tänkte jag när jag såg huset.